Klappat och klart!

Nu är allt klart. Det blir av! Biljetten är klar och bokad!
Här är en länk till festivalen, om nu det kan intressera. Som sagt.. mycket udda arrangemang, men... hey, en man i kilt är faktiskt alltid en man i kilt, om det så är i Kanada eller Skottland *flinar*.
Vi ska tydligen bo i närheten av festivalområdet, i någon slags enorm campingvagn (rymmer minst sju personer). Och jag har inte krävt något och inte väntat mig något heller, men det verkar absolut som om det blir ett författarmöte, också. På ett eller annat sätt. Från ordinära foton och signeringar av böcker (vilket inte känns helt nödvändigt, för att vara riktigt ärlig) till en helkväll på campingen med henne och hennes man.

Ja, missförstå mig rätt nu -- resan ÄR ingen "galna fruar jagar kändisförfattare"-tripp. Faktiskt, så hade det kvittat om Diana varit där eller inte. Jag har kommit att bli så god vän med alla dessa underbara personer via internet, att själva mötet med dem kommer att vara det viktigaste. Då blir mötet med Diana enbart en cool bonus. Har kanske nämnt det förut (minns inte riktigt) men det tåls att nämnas igen. Att beundra någon är nog väl och bra, men det går en slags gräns vid att man som vuxen jagar efter personen ifråga. Särskilt som personen är författare. Och kvinna.

Hursomhelst, så kan jag nu slappna av på den fronten nu. Allt är fixat :-)

Har saktat ner lite med skrivandet under de senaste dagarna. Det har mest blivit lite upprensning och pillande med den engelska romanen, lite allmän koll på hur jag placerat styckena och hur språket ser ut -- inget allvarligt. Känns ganska skönt, lite avslappnat, sådär. Och storyn växer i huvudet, karaktärerna tar form - förutom just den karaktär som är viktigast, vilket gör det hela en liten aning ansträngande på den fronten. Jag vet inte vad hon vill, riktigt, men jag har faktiskt insett att det inte är någon idé att skriva ur hennes POV förrän... ja, det låter löjligt, men... förrän hon är mogen själv. Och det dröjer en bra bit in i boken. Tills dess är hon med mest i periferin -- fortfarande som protagonist, fortfarande den som historien på något vis kretsar omkring, men utan att det blir några större djupdykningar i hennes karaktär. På något vis känns det rätt att ha det på det viset. Just nu, åtminstone. Det är det som är det sköna med att skriva i block. Jag behöver faktiskt inte bestämma mig ännu!