Liten update

Söndag. Regndag. Vilket innebär att det blivit en del gjort idag. Fortsatt redigerande på Vad-det-nu-är-den-heter, alltså... Det går riktigt bra, måste jag säga. Allting framträder skarpt och fint, och det är inte särskilt svårt att få fram det så som jag vill ha det heller. Jag vet inte om det är för att jag har fått lite mer erfarenhet när det gäller det här med redigerande (känns ju troligt) eller om det beror på att storyn fått tid på sig att mogna under månaderna, så att det bara är att lägga dit allting där det ska vara -- eller en kombination av båda. Det går iallafall smidigt. Samtidigt börjar jag nu längta efter att redigera Legacy igen. I fredags såg jag nämligen en film som ett led i min säkerhetsutbildning på jobbet. Filmen, en en-timmes lång föreläsning av en man som varit med om (och på grund av eget säkerhetsslarv skapat) en olycka på ett oljeraffinaderi gav mig en hel del inspiration. Det är hemskt att behöva säga det, eftersom det samtidigt var en av de mest fruktansvärda, skakande och gripande föreläsningar jag någonsin sett, men så är det. Den ilska som den drabbade mannen bar på, det självförakt han visade inför sina egna misstag, den frustration han kände över vad han åsamkat sina nära och kära, samt redogörelsen om hur det är att bli allvarligt brännskadad var jätteintressant att bevittna, om man nu ska tala i författartermer (på mänskligt plan var det förstås mindre trevligt). En del av det han berättade, kan jag ha stor nytta av när jag redigerar Legacy -- särskilt inför scenerna med min antagonist Charles, där jag ser en hel del paralleller.

Samtidigt är jag sugen på att se hur själva storyn har mognat, efter att jag lämnat den ifred under så många veckor. Säkert en hel del. Jag kommer förmodligen att se löjligt mycket som är fel, vilket jag måste säga att jag verkligen ser fram emot. För varje redigeringsomgång, och särskilt för varje växling mellan den engelska och svenska storyn, har jag hittat mer och mer av min egen författarröst. Jag skriver mer och mer som jag tycker att jag vill ha det, inte så som jag tror att andra vill ha det. Jag är mer avslappnad, har mer roligt med texten. Och då fungerar också texten bättre, har jag märkt.

Nä, nu ska jag gå och lägga mig, för jag är supertrött. En sak bara, innan jag går, just med tanke på filmen jag såg i fredags: sätt alltid säkerheten framför allt. Det gäller inte bara er som jobbar på oljeraffinaderi. Det gäller alla. Tänk säkert. Alltid säkert. För olyckor kan faktiskt hända, och då kommer ni att tacka er lyckliga stjärna för att ni bar de där skyddsglasögonen, eller det där bilbältet, eller de där knäskydden, eller vad det nu är. Och, för guds skull: ta hand om er själva, och varandra. Lova mig det.