(Edited to say:
To all the possible English speaking (non-writer) darlings out there: don't worry. It's merely a writer's term. Hence, if you're of flesh and blood and not a character, you should be safe)
(Kan ju vara bra att klargöra den saken, menar jag)
Jag är så less, så less, så LESS på att redigera Och allra minst är hon min. Det känns verkligen som om jag kört huvudet i en vägg. Jag känner mig desperat. Helst av allt skulle jag vilja sätta alla karaktärer i samma hus, och lägga en dynamitard i krypgrunden (krypgrunden ska ha fuktproblem också. Rejäla sådana). Sedan... Pang!! The. F*cking. End. Det funkade ju för Vilhelm Moberg (fast han var något mer raffinerad).
Usch. Ja, jag vet att det var mitt eget val att redigera. Och det har gått bra, varit intressant och jag tänker banne mig bita ihop och göra klart också. Men nu känns det verkligen att jag nått slutet på det här. Mentalt är jag redan klar med den här boken. Och vad som än händer, hur det än går, så tänker jag inte ta mig an att redigera den en gång till -- om inte någon säger till mig, och om det inte leder till utgivning. It's over! Finito.
Jag hade lovat mig själv att bli klar förra fredagen. Blev jag klar? Nä. Trettio sidor kvar. Jojo fick sin minnespinne, men dessa trettio sidor fattades, och sista avsnittet var dessutom halvklart, om ens det -- jag hittade ett pinsamt gigantiskt jättefel på en mening. *suck*. Dessutom är det något skrämmande och magiskt med de här sista trettio sidorna -- för när jag väl kämpat mig igenom en sida och ska börja redigera nästa, kan jag titta på sidanvisningen nere i vänstra hörnet, och då är jag fortfarande trettio sidor från slutet. Hur jag än kämpar, kommer jag inte framåt!! Jag har ännu inte listat ut hur det här går till, eller hur jag ska klara mig från det... Det börjar kännas lite som den där legenden om Sisyfos, om ni känner till den? Han som är dömd att i all evighet knuffa sin sten uppför en backe, bara för att, när han når krönet, se den rulla ner igen. Fast det är klart: sitter man här och bloggar istället för att redigera, är det klart att man inte kommer någon vart alls. Nu måste jag bli klar. Jag måste. Annars blir det f*nimej dynamit. Goodbye, darlings.
Bara trettio sidor kvar... Bara trettio sidor kvar... Bara trettio sidor kvar....
'
3 kommentarer:
Jag tycker du har gjort ett imponerande jobb! Bara trettio sidor kvar! Det är ju fantastiskt! Du är snart där!
Kör hårt du fixar det här och du kommer bli färdig och inse hur otroligt mycket du har lärt dig!
Åh, tack! Jag behövde de där orden :-)
Gissa hur många sidor jag har kvar nu? Arton! Arton små ynkliga sidor -- men herregud, det känns som HUNDRAarton! Just nu är jag mitt i valet och kvalet, också. Ska jag skippa en scen, eller inte? Hur viktig är den, egentligen? Vad tillför den? Fattar inte läsaren vad som händer i alla fall? Sånt där tar så himla mycket tid och energi!
Nå, som du säger: det är bara att kämpa på.
Arton sidor, my god, du är ju verkligen verkligen snart färdig!! Skitbra jobbat! Sista stöten nu bara så är du färdig!
Skicka en kommentar