Rebecka, Patrik, Erika, Mikael, Jack, Kay, Claire, Katie...
Ser ni någon gemensam nämnare? Tja, jag kan säga på en gång, att alla är romankaraktärer. Men det är inte det enda, såklart. Har ni kommit på det? Just det. Ljudet K (man behöver förvisso inte vara något geni för att komma på den saken -- det räcker med att läsa rubriken). Det ljuvliga ljudet K, som verkar vara eftertraktat av alla de som på något vis verkar utåt mot offentligheten. Författaren på den här författarbloggen (rekommenderas för övrigt) konstaterar att inte bara författare, utan även komiker och marknadsförare medvetet eller omedvetet använder denna hårda, kraftfulla bokstav (med efterföljande ljud) för att få fram sina budskap.
Varför det är så, lyckas inte bloggen klargöra. En teori skulle vara att det är ett ljud man använder när man talar med bebisar (cootchie-coo, cutie-pie, cuddles etc) och att det därför skulle vara särdeles trevligt för människoörat, men det håller väl inte riktigt, och särskilt inte för våra svenska förhållanden. Bebisprat i vår kultur är väl mer mjukt, med en hel del M och L, och dessutom har man ju hört att det tonande ljudet "sschh" ger associationer till moderliv och trygghet, och därför ska vara särskilt mysigt. Ändå finner vi inte särskilt många protagonister med sch-ljud i sina namn...
Nej, förklaringen måste nästan ligga någon annanstans, vilket också bloggförfattaren vidrör. Själv tänker jag på katter och hundar, som vi gärna döper med s-namn eftersom djuren verkar lystra bättre till dessa ljud än några andra. Vi människor kanske helt enkelt lystrar bättre till hårda ljud, än mjuka (uppmaningen "Kom hit!" tycks till exempel bestå av en initialt hård konsonant på de flesta språk, antingen V eller K) -- och att få folk att lystra, är ju själva essensen i all slags marknadsföring och self-promoting.
Jag skulle vilja påstå att författare väljer namn med alla slags hårda ljud när de döper sina protagonister. Det blir gärna punchiga namn, som t. ex Charlie, Lisbet, Jamie, Roger. Två stavelser verkar vara det ultimata, men det verkar egentligen inte spela någon roll, så länge det finns en bra balans mellan dessa trevliga, hårda ljud:
ReBeCKa
Claire
EriKa
KaTie
LisBet
RoGer
osv..
När jag nu sagt det här, kan jag villigt erkänna att mina egna protagonister i Legacy ligger på gränsen till vad som är riktigt bekvämt. Meredith är lite för utdraget och saknar den rätta balansen för att det ska ligga riktigt rätt i munnen. Sebastian är lite bättre, men inte helt bra, det heller. Hans namn går att ändra, vilket jag förmodligen kommer att göra under redigeringens gång, men Meredith är svårare, eftersom jag bygger ett missförstånd i handlingen på hennes namn. Men kanske jag nu måste tänka om...
Vad tycker ni? Väljer ni namn medvetet efter hur de låter? Tänker ni börja göra det?
6 kommentarer:
Intressanta funderingar...
På frågan måste jag nog svara både ja och nej. (Hrm...)
Jag väljer namn efter hur de låter, ja, men då i meningen låter i melodin. Inte efter hårda kontra mjuka bokstäver. Namnen ska "kännas" bra helt enkelt.
Dessutom försöker jag välja namn som kan säga något om dem som bär dem (à la Elisabeth George).
Jag tycker absolut att du ska behålla Meredith, framför allt om du byggt någon scen kring namnet.
/ Malin
Hej Linda
Jag har en känsla av att man omedvetet söker sig till vissa namn för sina karaktärer, inklusive protagonisterna, och undviker vissa... att det sedan i efterhand bildar mönster är intressant. Kanske hade man valt bort ett annars vackert namn som Naomi på sin hjältinna och överlämnat det till hennes vacklande, mer konturlösa bikaraktär till syster. Finns liksom inget som stadgar det, ingen ryggrad i Naomi. Det där känns som en mindre vetenskap. Och just vad gäller karaktärsnamn i engelska böcker... är ju namn ännu mer kodade, man kan utläsa karaktärsdragen i namnen, inte bara kön, klass, allt det där. ”Mr Murdstone” brutal och grym styvfar... ”Lord Verisopht”; ung och vek och naiv ädling, för att tala med Charles Dickens.
Ett bra hjältinnenamn som Claire funkar kanske inte bara p g a Kljudet utan också för att det signalerar ljus, klarhet, renhet...
Hej ni båda!
Jo, jag håller fullständigt med om det där att välja namn som säger något om personen ifråga. Själv har jag använt namnsymboliken __väldigt__ medvetet i Legacy -- inte via Meredith, utan genom ett par andra figurer i boken. En av dessa, vars namn betyder "hopp", används t. ex som en "foreshadow" för allting som händer och kommer att hända senare i boken. Jag gillar att arbeta på det sättet, och vet att många andra gör det, också.
Men jag kan inte låta bli att gilla den här teorin om ljud... Claire (Clara) och Shirley har t. ex samma betydelse -- och av dessa båda, vet jag nog vad jag skulle välja för min hjältinna...
Jo, viktigt detta med namn.
Dessutom: Jag har utmanat dig på http://juneryd.blogspot.com
Hej Linda!
Jag har en utmaning till dig, på min blogg!
Johanna
Hej Linda,
när du uttalar "k" på engelskt sätt ler du brett; vilket är hemligheten med [kej].
Genom att simulera ett leende mår man bättre, politiker som använder bokstaven ofta verkar trevliga och komiker roligare.
Om detta går att läsa i Richard Wiseman's bok Hjärnknäppt.
Skicka en kommentar