För de dagar då writing inte faller sig naturligt...

Some days you type, some days you write.

Så skrev en av mina facebook-kontakter häromdagen, och fortsatte med att skriva att det här var en dag då hon typed, men att hon hoppades att det skulle bli annorlunda imorgon. Skillnaden är ganska uppenbar. Vissa dagar skapar du ingenting av värde: du bara trycker ner dina tangenter eller plitar ner dina ord och skapar (i bästa fall) meningar. Typing. En annan dag dansar fingrarna fram över tangentbordet, eller pennan glider fram över pappret. Du är ett med din text, du skapar magi. Writing. Den här skillnaden kommer också fram ganska tydligt i de engelska orden, men typiskt nog hittar jag ingen bra svensk översättning. Write skulle förstås kunna översättas med "skriva". Men type betyder också "skriva" - trots att det ju uppenbarligen är två helt olika saker. Då skulle man kunna tänka sig att write kan översättas till ordet "skapa", men i så fall förändras andemeningen.

Saken är den, att jag gillar den där meningen... Some days you type, some days you write. Den är så hoppfull. Skrivkramp, detta för en författare så populära, hatade lilla ord, är ju egentligen ett uttryck för de dagar då du inte kan write. Och sådana dagar är det så lätt att bara lägga undan anteckningsblocket, eller strunta i word-dokumentet. Ovanstående mening uttrycker vad du kan göra istället: type. I väntan på bättre tider, ägna dig åt att fylla pappret eller skärmen med ord. Det spelar ingen roll om det känns bra (för det gör det garanterat inte under sådana här dagar) eller om du tror att du kommer att ha användning för det. Du producerar, oavsett om det är något bra eller dåligt. När dagen kommer då du plötsligt känner dig redo att write, kan du antingen använda dig av det du typed, eller slänga det. På det här sättet har du kontrollen, och skrivkramp blir sålunda ett ganska tandlöst uttryck.

Eftersom type-stadiet också är något vanligare än write-stadiet (åtminstone för ägaren av den här bloggen), kommer det också vara lättare att uthärda med en sådan här ansats. I väntan på bättre tider, är det nämligen bara att sätta sig ner, redigera text, skriva om scener eller skriva om precis ingenting. Vilket är ganska lätt om man råkar ha en blogg. Men nej, jag är faktiskt inte i type-stadiet just nu. Igår natt (okristligt sent) blev jag klar med det svåra partiet jag gnällde om i föregående inlägg, och jag tycker faktiskt att det blev riktigt, riktigt fint. Nu är det bara resten som ska justeras för att passa ihop med de nya insikter om huvudkaraktären som den här redigeringsomgången har gett mig - och det tänkte jag göra alldeles precis...... NU!