Helgen är över, en ny vecka har börjat. En spännande vecka. Mycket kan hända, och förhoppningsvis så gör det det också. Men mer om det senare.
Skrivandet har gått ganska bra... Har haft lite problem av typen "långsamma mellanscener". Ni vet - sådana som är viktiga, men mest fungerar som överbryggningar mellan de scener där det verkligen händer saker. Det är scener där saker ska förklaras, och där möten med andra karaktärer och tidshopp och nya miljöer komplicerar hela skrivprocessen.
Det sägs ju att det inte är förrän i de lugna episoderna man verkligen uppfattar om en författare är skicklig i sitt hantverk eller ej. Det är nog så - och själv tycker jag att jag dessutom har ganska svårt att hantera engelskan i dessa partier. Det kräver en fingertoppskänsla, som är svår att få till på ett språk som inte är ens eget.
Jag har hursomhelst kastat ner dialogerna i den scen som ska fungera som överbryggning (en av dem, ska jag säga, för i den här delen av boken kryllar det av dessa överbryggningar) och ska sedan sätta själva stämningen, tänkte jag. Samtidigt måste jag hålla reda på vad jag håller på med, för det är en hel del förklaringar och logiska luckor som ska täppas till. Jag hittade bland annat en passus i gammal engelsk lag som skulle ha kunnat omkullkasta en del av intrigen. Jag tror emellertid att jag kan rädda det hela, med lite författarfrihet och fantasi, och samtidigt kommer en sådan räddning göra karaktärernas handlingar än mer förståeliga. Sådant gillar vi. I vilket fall som helst måste saken helt förklaras. På ett snyggt sätt. Det är ju det där med att för karaktärerna - ur vilket perspektiv vi ju ser saken - är väl medvetna om vad de talar om. Varken i deras tanker eller i det de säger, skulle företeelsen följaktligen låta som ett utdrag ur Nationalencyklopedin - snarare skulle väl den berörda karaktären harva över det hela ganska odramatiskt. Problemet är ju bara att läsarna inte har samma insikt - och då blir det lite balansakt av det hela. Vad ska jag ha med, vad ska jag inte ha med?
Det var samma sak i en tidigare scen: en av mina karaktärer jämför en annan karaktär med D'artagnan - som ju är hjälten i De tre musketörerna av Dumas. Problemet är bara, att Dumas föddes ungefär i den period då min bok utspelar sig, och alltså inte ännu har skrivit boken. Detta gör att en del läsare antagligen skulle reagera över bristen på kronologisk logik. Men - Dumas var inte först med att skriva om D'artagnan, och den bok min karaktär har läst, är den tidigare versionen, skriven av Gatien de Courtilz de Sandras och publicerad omkring 1700. Är det däremot rimligt att i scenen förklara att det är just den här boken karaktären menar? Nej, säger jag. Ur ett strikt personperspektiv, är det inte rimligt att karaktären skulle göra jämförelsen med D'artagnan, och i tankarna samtidigt lägga till vem som skrivit boken. En sådan sak skulle vara gjord enkom för läsaren, och inte ha något att göra med en naturlig ordning. Alltså nämner min karaktär bara D'artagnan, och ingenting om boken. Det får läsarna själva googla upp, om de reagerar över saken. Ja, det är komplicerat att förklara, det där...
Hursomhelst tappar jag litegrann av lusten att skriva när jag tvingas in på de här lite tråkigare avsnitten. Det känns inte som om något blir riktigt bra, och då blir det lite motigt, sådär.
Nej, nu ska jag ta och koka mig lite kaffe. Sedan... ska jag ringa veckans mest spännande telefonsamtal. Men mer om det senare *flinar*.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar