Jag säger precis som Ghosthand: akta er för att ha med för många lik i era historier. Jag har i viss mån delat hennes problem, vilket jag med förundran märkte idag. Tänk, att det finns fler personer som dras med lik det inte riktigt finns någon plats för! Nu har jag kanske inte samma problem som Ghosthand -- jag vet ju vem som så att säga släckte ljuset för min karaktär. Under vilken situation det skedde, och vad som triggade igång själva händelsen. Mitt problem har varit det det riktiga, bakomliggande motivet. Det fanns egentligen ingen anledning för min figur att gå och bli mördad. Faktum var, att den som mördade personen, hade mer skäl att hålla denne vid liv. Det fanns inte ens något skäl till själva mordet -- det hade gått att fixa påett mindre drastiskt sätt -- även om situationen som föranledde det möjligtvis kunde ha upplevts som hotfull.
Utan att kunna förklara för mig själv varför mördaren gör som han gör, hur ska jag kunna förklara det för mina läsare? Första regeln, den viktigaste regeln av alla:
Underskatta aldrig era läsare
De vet. Om de inte ser det, känner de. Svagheter blir irriterande och gnager. Speciellt när det gäller karaktärernas handlingar. Som jag ser det, är enda sättet man kan klara sig på, att helt enkelt undvika alltför många nödlösningar. Mordet behövdes. Men varför det överhuvudtaget skedde...?
Nåja... Det löste sig idag. Plötsligt, när jag fyllde i ännu en lucka i historien -- ganska håglöst, får väl erkännas, för jag kände inte riktigt nyttan med scenen -- kom jag på att jag där hade motivet. Vips, var scenen viktig. Allting lade sig tillrätta. Nu vet jag varför jag har ett lik på halsen. För att det inte kan vara på ett annat sätt. Och det hade inte alls att göra med det jag trodde från början. Motivet är mycket mer djupare än så. Mer djävulskt. Vilket är helt i linje med hur förövaren är som person. Hurra! Nu har jag inga logiska luckor kvar!!! Bom tätt!
And now... Let's wrap this baby up, shall we?
4 kommentarer:
You really impress me!
Du är jätteduktig Linda! Jag är säker på att du kommer "hur långt som helst". Att du t o m blir riktigt känd på ditt skrivande, om du nu skulle vilja.
Jag skulle aldrig våga skriva på engelska, och jag vågar annars det mesta. Ser frame mot att läsa din färdiga roman! Kram Alice
Åh tack! Nu blev jag -- faktiskt, ärligt talat -- lite tårögd. Tack så jätte-jättemycket för dina uppmuntrande ord! De värmer, jag lovar!
Vi får väl se vad som händer i framtiden. Hur det nu än blir, så tror jag i alla fall att vägen dit kommer att bli riktigt spännande.
Kramar!
Håller med helt och hållet om att aldrig underskatta. För egen del, en sak som händer när jag ser att logiken inte håller är att jag förflyttas ur historien. Illusionen blir bruten på något sätt. Så detaljerna räknas verkligen :)
Precis. Precis! Så är det absolut!!
Sedan är det ju en gråskala vad som är acceptabelt eller inte. Men just här, för mig, kändes bristen på logik riktigt farlig. Oacceptabel, därför att den gick stick i stäv med hur allting målats upp dittills. Så jag är väldigt nöjd och glad att jag hittade en bra väg ut!
Skicka en kommentar