Min melodi

Ah. Helg. Efter en härligt galen vecka på jobbet. TVÅ (2!) hela studiedagar "on site". Underbart! Kklättra upp flera meter i de mest fantastiska stålkonstruktioner för att titta på tömning och fyllning av reaktorer... Diskutera högtrycksspolning av reaktormassa med förmän och project managers som på något sätt fått för sig att jag besitter all kunskap man kan önska i ämnet (lite har man ju snappat upp, så det gick ganska bra)... Översätta engelska facktermer till svenska och svenska facktermer till engelska... Skoja med galna engelsmän, tyskar och holländare... Kul, kul! Det är underbart roligt att få delta i arbetet på det här sättet. Inte bara sitta på kontoret -- även om det också är kul. Sedan är det ett faktum att jag ääääääälskar att gå omkring i skyddsutrustning! Hjälm, stålhätteskor, overall, handskar, skyddsglasögon... Den här gången fick jag bära munskydd också. Kan man begära mer?

Just nu sitter jag här och smuttar på en slivovice, medan omröstningen i Melodifestivalen är i fuuuull gång. Och jag kan säga att jag inte är ett dugg intresserad över hur det går. Förr var jag det. Då var jag liksom med. Nuförtiden... *bleck*, som man brukar säga på amerikanska om nåt man inte tycker om. Det är inte my cup of tea längre.

Och... Just det... Skrivandet... Mmmmmm.... Tja... Det går. Bara inte så snabbt. Och tråkigt nog utan något att rapportera. Det liksom glider på, utan några större händelser. Hittar jag några fel, så ändrar jag. Jag putsar mest på dialoger eller scenövergångar, men än så länge har det inte varit alltför dramatiskt. Känns skönt. Och slutet på boken är det jag är mest nöjd med teknikmässigt, och det är där jag är nu. Jag räknar inte med alltför stora ingrepp där, vilket möjligtvis betyder att jag snart är klar med den här redigeringsomgången. Hurra!!

Nej, jag får väl följa omröstningseländet nu, då...