Sebastian. Nej, för långt. Det blir inte rätt... *ooomf*... bakom heller. Gordon. Tja, men inte riktigt rätt, och dessutom för skotskt. Jag vill ha något engelskt: något som är elegant och aristokratiskt, som samtidigt fångar hans personlighet. Innan jag satte mig och skrev det här inlägget var jag nästan säker på vad min Legacy-karaktär borde heta. Namnet är visserligen upptaget av någon i släkten, men jag får trösta mig (och släkten) med att det blir som ett helt annat namn när man uttalar det på engelska, och att det förstås inte rör sig om samma person. Men nu... när jag sitter här... Det vete tusan, alltså...
Vill ni veta hur det ser ut i min hjärna när jag funderar? Vi kan testa lite flödesskrivning (apropå bloggturnén med Johanna Wistrand som dyker upp här nästa vecka, den 22e december, angående hennes nya bok "Skriv boken", där, om jag inte missminner mig, flödesskrivning tas upp som ett sätt att få igång skrivandet)(bloggturnén ska bli superkul, för övrigt!!). Det här har jag bara provat en enda gång tidigare, och då när jag gick i sjuan eller åttan, så det ska bli intressant. Here goes:
kanske astor istället jag menar astor är aristokratiskt det också fast astor stanford nä det funkar ju faktiskt inte man snubblar ju på namnen det kommer bli helt tokigt edgar då jo funkar ju faktiskt edgar stanford låter lite som edge och han lever ju lite sådär on the edge så varför inte för liksom victor jo jag gillar det men fasen känns inte helt hundraprocentigt helt plötsligt och varför inte när jag var så nöjd nyss tror inte det har att göra med det där att vi har en i släkten det känns mer som om det är för att namnet betyder segrare gör det verkligen det ja det är jag säker på borde kanske kolla upp på behindthename.com men nej för nu flödesskriver jag och då ska man inte hålla på och göra research mitt i alltihop men hursomhelst så tror jag det betyder segrare och isåfall passar det inte här för han är ju inte direkt en segrare inte så man tänker sig en segrare iallafall med allt det som hänt i hans liv nej jag kanske ska byta till edgar då istället ja men det gör jag testar iallafall men det blir säkert fel det också fan också varför är han så svår när charles var så lätt
Ja. Som ni ser så svänger det en hel del just nu. Min stackars karaktär, som annars är så lätt att förstå sig på och vars scener bara trillar fram, har aldrig riktigt trivits med sitt namn (eller rättare sagt: jag har aldrig trivits med det). Vare sig det varit Sebastian eller Gordon eller Victor, så har det aldrig känts som hans namn. Åtminstone inte i mer än ytterst korta glimtar -- och det räcker ju faktiskt inte.
Just det här med personnamn är ett knepigt ämne. Titlar till böcker... Jo, förvisso. Det kan också vara knepigt, som ni kanske kommer ihåg i fallet med mitt lilla svenska bokprojekt, där jag hade enorma besvär med att hitta rätt titel. Att låta er, mina läsare, få vara med och välja, var däremot inga som helst problem. Men det tar emot att ens fundera på att göra det där med en karaktär. Det är liksom för personligt, för... privat.
Nåja... En positiv sak med allt det här grubblandet är förstås att jag börjat vakna till. Det är något litet och otåligt som gnager inne i kroppen (eller huvudet?) och pockar på uppmärksamhet. Skrivklåda, tror jag bestämt är benämningen på det här fenomenet. Jag skulle kunna tänka mig att skriva. Vad som helst, faktiskt. Skönlitterärt, alltså. Och det behöver inte vara Legacy, eller något annat bekant. Jag skulle kunna tänka mig att kasta fram en mening eller en scen och se vart det leder. Ha lite kul, bara. Ni kan för övrigt märka att jag har mest lust att leka lite med skrivandet på att jag faktiskt (frivilligt) testar sådana saker som flödesskrivning. Det är normalt sett inte min stil att hålla på med sådant, för normalt sett är jag allergisk mot allt vad skrivövningar heter -- men underligt nog känns det inte så just nu. För en gångs skull känns allt sådant bara roligt och spännande och lockande. Konstigt.
Apropå roligt och spännande och lockande (men inte så konstigt)... Imorgon vankas julbord i medeltida miljö på Marstrands fästning. Fest och sen kväll, är ett annat sätt att se på saken -- vilket innebär att jag faktiskt måste krypa till kojs nu.
Men så var det ju det där med namnet... Jag är inte säker på om Edgar är rätt för honom heller. *suck*. I'll keep you posted, shall I?
´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar