Sådär ja... Började dagen med en daglig dos av ett härligt meningslöst utdrag ur en trashy kärleksroman... Jag har förmodligen nämnt det tidigare på den här bloggen, men det gäller den här prenumerationen på ett dagligt smakprov ur en kärleksroman (varje dag ett nytt avsnitt ur en bok, varje vecka ny bok) jag skaffade mig, på grund av en inbjudan av en författande amerikansk väninna, vars roman skulle flaggas på det här sättet. Prenumerationen har hängt kvar, så varje dag (utom lördag och söndag, då jag får tillfälle att vila ut) serveras jag heta kapitel ur utvalda så kallade "bodice rippers". Det är ganska intressant att se hur de är upplagda. Man lär sig liksom efter ett tag. En del böcker är förstås bättre än andra - de kan ha mycket god kvalitet - men vissa är rent pinsamma (vilket en annan tycker är ganska roligt... Det här är ändå publicerade, väl sålda böcker, och ibland är det både skrämmande och roande att se vad skräp man faktiskt publicerar i USA). Dagens avsnitt innehöll i alla fall en piratkvinna och en piratman som inte litar på varandra, men som (förstås) dras oemotståndligt mot varandra, samt en talande papegoja. Det går med andra ord att göra berättelser av det mesta.
Jag är lite ironisk här. Visst är det så. Jag har faktiskt ingenting emot någon slags genre eller ens klichéer i berättelser. En skicklig författare kan göra fantastiska saker av det mesta - och när det händer, är böcker aldrig meningslösa. Inte ens trashiga kärleksromaner med talande papegojor (fast jag måste erkänna att just den är ett gränsfall).
Nå, hursomhelst... Idag drar jag till Bokmässan. Äntligen! Det var åratal sedan jag var där, så det ser jag verkligen fram emot. Tänkte dra en fuling också, och sprida ordet om min skrivarkurs. Varför inte? Så får jag bara hoppas att det inte är olagligt att sprida flygblad på allmän plats... Nu tänker jag i och för sig inte tapetsera Göteborg med dem (även om det är jättelockande) men man vet ju aldrig.
Mitt eget skrivande? Jag har ambitionen. Tyvärr har livet en tendens att komma emellan, så jag har inte hunnit mer än att öppna mitt älskade dokument och kanske korrigera en mening eller två, förrän något annat dykt upp som stulit min tid. Det är lite irriterande, men... så är det. Jag har i alla fall storstilade planer på att göra om ännu lite till i min deckare. Jag skrev tidigare om hur jag försökte fokusera mer på de viktigare detaljerna, och skala bort det oväsentliga. Det här gäller i högre grad nu. Allting ska skruvas upp ännu ett steg, karaktären ska göras ännu tydligare, detaljer som förvirrar tas bort helt. Hittills har jag sparat dessa för att... Tja... vem vet? Jag tror att det kan vara så, att jag, när jag började skriva berättelsen för en herrans massa år sedan, hade andra planer för romanen och dess upplösning, än vad som faktiskt blivit fallet. De riktningar jag då drog upp, gäller inte längre - men vissa trådar har av en eller annan anledning sparats. Jag tror faktiskt att det är dags att inse att jag inte kan ha kvar dem. De måste bort. Berättelsen kommer därigenom ta ännu ett jättekliv från min allra första intention om hur den skulle se ut, men så är det.
Skrivande är organiskt. Karaktärer lever, men det gör också storyn. Den visar ofta riktningen själv (även om det, som ni märker, tar tid ibland). Det är bara att hänga med, och anpassa sig. Och det tänker jag göra också - en vacker dag. Just nu, knackar dock livet på dörren: ketchupen och toapappret är slut. Dags att ta tag i verkligheten och gå till ICA för lite fredagsshopping!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar