Imorgon ska det bli lite kalas för min lille pojk, som fyllde fyra förra veckan. Då var hela familjen snuvig, så något kalas blev inte av. Nu, är alla friska, så nu är det dags :-)
Tog chansen och bakade en morotskaka - receptet tog jag givetvis ur världens bästa kokbok, Viveca Lärns Saltö-kokbok. Den är helt suverän, både ur receptsynpunkt, och för att Viveca är så underbar, och för att det finns så mycket extra kul att läsa utöver recepten. Ja, för om Diana är min engelska husgud, så är Viveca min svenska. Jag har älskat hennes böcker sedan jag lärde mig läsa. Att lyssna på kassettband med Mimmi när man tältade var något av det mysigaste som fanns. Och böckerna om Tekla... jistanes - jag älskar dem fortfarande. Och Saltö-böckerna ger en lika skön känsla som den jag fick när jag var yngre. Men känner sig trygg med Viveca. Omhändertagen.
Var var jag nu? Kakan, ja... Jag tror den blev bra. Och köket är numera återställt, efter att temporärt ha sett ut som ett regelrätt slagfält. Jag är nämligen ganska oorganiserad när jag bakar. Jag är lite otålig, se.
Igår kväll hamnade jag i en dal. Det var inte roligt. Jag insåg att en scen jag skrivit var helt löjlig, och helt utan poäng och sammanhang. Och dialogen var helt fel. Idag raderade jag hela sk*ten och gjorde om scenen, med en ny approach. Det fungerade, tror jag. Nu hänger den ihop med resten av historien, och blev riktigt fin. Utöver det skrev jag om litegrann på en annan scen, som inte heller kändes helt rätt. Nu är den det. Med andra ord flyter det på bra igen. Trivselfaktorn är återställd.
Och nu tänker jag ha fredagsmys med min fina familj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar