Först och främst: i mitt föregående inlägg så vet jag att Frankrike stavas med e på slutet. Fast jag tycker a:et ser lite elegant och 1700-tal ut, så det får stå kvar (det finns säkert fler stavfel där, men jag orkar inte kolla) ;-)
Hursomhelst, så blir detta ett osympatiskt inlägg, bara så att ni vet. Först lite skryt. Jag måste bara skryta lite. Jag får göra det, får jag inte det? Det är ju min blogg. Annars är det en uppdatering på min Kanada-resa, men... För säkerhets skull lägger jag in en varningsmarkör här:
VARNING -- Skryt pågår
Ja, jag har nu fått ett mail av lilla Ruth, som förser vår lilla grupp med husbilen under de dagar vi är på området. Jag har inte riktigt funderat ut hur, men på något vis är hon bundis med mannen som är ansvarig för hela festivalen, och har lyckats få in oss på en privat middag med Diana (och typ... femtio andra). Som jag förstår det, är det som ett knytkalas, så det borde bli hur kul som helst. Lite svenskt. Hursomhelst så skrev nu Ruth att vi som ska vara med på middagen snart kommer att få en inbjudan av den ansvariga mannen, som är en riktig, tvättäkta laird. Har ni hört? En laird. Man får lätt för sig att han går omkring i kilt och sporran till vardags (fast jag tror tyvärr inte det är så). Han vill att vi ska introducera oss för varandra i en speciell yahoo-grupp, som sedan ska förse oss med information om festivalen. Jag har ingen aning om varför, men det låter ju himla speciellt. Vi är liksom utvalda.
Det här var skryt nummer ett, om någon nu missade det.
Skryt nummer två är att det nästan är klart att vi en av de andra dagarna kommer att få Diana och hennes man till husbilen för exklusivt samkväm.
Och skryt nummer tre är att det kommer att bli en ENORM fest på söndagen. Där Diana ska närvara.
Jag kommer att tvångsmatas med Diana under de här dagarna. Jag kanske tillochmed blir så trött på henne att jag aldrig vill se henne mer :-D
GRÖN FLAGG - Faran över
Sådär. Skrytet avklarat. Dags för lite skvaller från författarvärlden. För nu har det sannerligen stormat i min inbox de senaste två dagarna. En av mina vänner jobbar nämligen på Barnes och Nobles i Texas. På Gabaldon-listan nämnde hon av någon anledning att Författaren som jag har talat om tidigare här på bloggen - denna underliga varelse som kopierar och inte har en enda originell tanke, och dessutom ett ego lika stort som Atlanten - inte blr såld, och att den enda boken som finns i affären, ligger och samlar damm på en hylla. Vips, så dök den elaka drottningens onda hantlangare upp och attackerade min vän för att vara taskig och osaklig. Och sedan var det faktiskt igång. Kriget. Privata påhopp (mellan dem, utanför den ordinarie listan) har haglat, full storm har rått - för att denna lilla hantlangare på något vis tar det ohyggligt personligt varenda gång man säger något dåligt om hennes drottning. Frågan är bara, varför man inte skulle kunna uttrycka något negativt om en författare man inte tycker om, och inte bryr sig om, i en grupp för en annan författare, som man tycker om? Hmm. Och nej, denna hantlangare är inte författaren själv -- men under det senaste bråket dök hon faktiskt upp för att förhärliga sig själv, och slå ner på Diana -- under ett klyftigt alias. Moden slängde ut henne och bannlyste henne från listan.
Ja, ni ser ju. Ni ser ju. Visst är det en helt annan atmosfär i den här delen av världen? Författarnas fans slåss med näbbar och klor -- ibland blandar sig tillochmed författaren själv i. Diana har faktiskt inte kommenterat uppståndelsen med ett ord, och jag tvivlar på att hon är intresserad. Det ska hon ha all heder för.
Nu har det antagligen blåst över, för alla har enats om att helt enkelt ignorera hantlangaren, och då glider hon sannolikt tillbaka ner i sitt mörka vatten och stannar där till nästa gång någon nämner Drottningens namn. *skakar på huvudet*. De är för roliga, dessa amerikaner.
PS. Får jag tipsa om Koloniområdet Iris på TV4+ ikväll? Världens mysigaste program - och Jan Bylund har dessutom nordeuropas snyggaste händer och underarmar. Väl värda att titta på. Det gör jag, iallafall (och nej, jag är inte 70 år gammal, heter Svea och har bara en katt som enda sällskap, vilket gör att jag lätt hänfaller åt att dregla över unga, välartade män som är med i trädgårdprogram på TV. Man skulle kunna tro... *flinar*)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar