Sådär ja. Internet är tillbaka. Igår verkade det som om vår kära leverantör hade tagit lite första maj-ledigt. Fast det var väl bra, så slapp man sitta framför datorn och dega i onödan. Istället blev det sol och hav för hela slanten. Jag var en riktig friskus, ska jag säga. Gick ner till sommarstugan med barnen i dubbelvagn (de somnade). Sedan mötte jag Mannen, som hade åkt i förväg för att ta en kajaktur på havet. Han tog hand om barnen, medan jag tog mig en tur i kajaken. Sedan klättrade vi omkring på klipporna tillsammans hela familjen och njöt av solen och röda klippor och blått hav. Nöjd suck.
Idag var däremot vardagen tillbaka igen. Ny kurs -- och den här ska jag klara och om jag inte gör det, så ska jag strypa mig själv med mina bara händer -- och därmed lite mer liv och rörelse på den fronten. Författandet är fortsatt stabilt. Skapandet har kommit in i en strukturfas, där berättelsen börjar forma sig och "tala om" hur den ska ligga för att det ska bli rätt. Det har lett till en del inre strider. En av mina mer mysiga scener, där en karaktär träder fram för första gången, har visat sig vara en sådan jag måste döda. "Kill your darlings". Ja, här är det verkligen så. Och inte bara den scenen: jag har insett att karaktärens berättarröst måste tas bort helt från berättelsen. Tre perspektiv räcker (det är till och med övre gränsen för vad som brukar anses "tillåtet"), och att blanda in en karaktär utöver dessa skulle definitivt ta fokus från berättelsen, och förvirra mer än det upplyser. Jag har redan börjat arbeta om de få scener jag skrev i början, där Charles (min antagonist) är berättarrösten. Jag tycker som bekant om honom, och har gillat att få berätta en del scener ur hans synvinkel, men återigen blir det tekniskt fel att blanda in honom. Det blir lite mackel med att få storyn att gå ihop på vissa ställen genom den här approachen -- till exempel de få scener där inga av mina tre berättarröster medverkar, men där någonting likväl händer mellan andra karaktärer -- men förhoppningsvis ska det gå att lösa. Annars lägger sig historien fortsatt väl tillrätta. Allting klarnar. Detaljerna, motiven, målen och strukturen reder ut sig. Det är härligt!
Nej, dags att hämta ungarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar