Att se tillbaka, och framåt

Sådär, då var man tillbaka från ännu en snabb tripp till Götet. Igår var det nämligen leverans av ännu ett gäng engelsmän till flygplatsen. Eftersom det var så sent på kvällen, bestämde jag mig för att ta en liten sidostickare till mina föräldrar i goa Angered, för att på förmiddagen dagen efter kunna spendera lite pengar på vad jag nu kunde hitta. Till min jättestora förtjusning har de öppnat en hel massa butiker i Angereds centrum. Smart, tycker jag, som både är lat av naturen (nära är som bekant bra), och som inte alls gillar att köra omkring i Göteborgs stad (och särskilt inte med den ganska otympliga firma-vanen). Det blev en del kläder på rea, samt ett minneskort till PS2-konsolen som sonen fick i julklapp. Shopping känns, klichéartat men sant, alltid bra.

Nu är jag dock hemma igen. Hel och välbehållen. Nej, det är inte alls självklart: engelsmännen hade nämligen underlåtit att fylla på ny spolarvätska i bilen, vilket medförde att hemfärden blev ganska... intressant, på ett sådant där äventyrligt "var-är-vägen"-vis.
Kalkonen ligger på diskbänken för upptining, maken pysslar med husritningar och barnen är lugna på varsitt håll. Det är med andra ord ganska trevligt här just nu. Perfekt för att blogga. Perfekt för att blicka tillbaka på året som gått. Det har varit ett händelserikt år, det får jag ju säga, både på skrivarfronten och på ett mer personligt plan. Kanske mer på det personliga, förresten. Det här året började jag ju, precis som det tidigare, med att vara arbetslös. Det såg ganska hopplöst ut också, och jag började misströsta ganska rejält -- men så i mars ringde det en trevlig person från en liten, liten firma i en stor, tysk koncern... och vips hade jag fårr ett jobb, i världens mest spännande bransch, och omgiven av de mest färgstarka personligheter man kan tänka sig (många bra uppslag till karaktärer där, kan jag meddela). Det är ganska fantastiskt, när man tänker på det, och jag är jättetacksam över att ha fått chansen. Däremot har jag nu tagit klivet från arbetslös mor med all tid i världen, till heltidsarbetande karriärskvinna (okay, det där sista kanske är att överdriva -- men det låter så fint!) med familj och hus... Det säger sig självt, återigen på det där lite klichéartade sättet, att det blir svårt att få allt att gå ihop. Författarskapet har liksom kommit i skymundan det här året. Däremot vill jag inte påstå att jag är ett offer för den moderna tidens stress. Jag är fullt medveten om att jag om jag hade velat skriva, så skulle jag ha kunnat skriva. Det finns liksom inga ursäkter, om man bara vill. Och det här året har jag faktiskt inte velat. Det har blivit en del småpillande med diverse projekt, förstås, men det är inte förrän nu, i slutet av december, som jag tagit tag i det på allvar. Mitt lekande (för lekt, har jag gjort. Jag har nämligen njutit helt och fullt av livet, medan jag tagit ledigt från skrivandet, som ju faktiskt är ett ganska ensamt gebit) är nu slut, och det är dags att höja blicken mot målet igen. Det känns ganska skönt, ändå. Jag blir faktiskt lite splittrad och orolig när jag inte skriver. Det är ju så, att jag har en hel massa energi, och samtidigt är jag ganska intensiv i allt jag gör. All denna energi, som tidigare gått åt just till att skriva, har det här året spretat åt alla möjliga håll och kanter. Det ska bli skönt att samla ihop den igen, och fokusera på något jag har kontroll över.

2009 års skrivardrömmar, som Johanna ju frågade om i intervjun här nedanför, har jag redan redogjort för. Jag ska förkovra mig i nya ämnen. Jag ska utvidga mitt nätverk. Jag ska redigera Legacy, och se om jag kan göra något åt mitt ständiga projekt Och allra minst är hon min, och kanske börja skriva på något nytt. Vi får väl se hur det blir. Däremot kan jag lova att det kommer att bli ett spännande författarår.

Nu önskar jag er alla en riktigt, riktigt god fortsättning!