Inspirerande möten

Roligt att se att det fylls på med deltagare på min kurs. Jag hälsar alla nytillkomna välkomna och hoppas att ni kommer att trivas. Och glöm inte, att jag finns här om ni har några frågor. Det behöver inte ens vara något som har med kursmaterialet att göra - kursen är bara en grund, sedan finns det hur mycket annat som helst att fundera över.

Under dagarna som gått sedan jag sist bloggade, har jag hunnit extraknäcka lite för suveräna författarcoachen Johanna. Med samma underbara entreprenörsanda som vanligt, har hon nämligen tagit tag i att upprätta en telefonkonferens, eller telefonintervju, med en publicerad författare. Jag vet inte hur unikt det här är, men som vanligt är det inget jag har hört talas om i Sverige, vilket gör det extra spännande. Vi var åtta personer, varav jag var där som en "fluga på väggen": mitt jobb var helt enkelt att föra anteckningar på allt som sades. Objektet i fråga (låter som ett museiföremål, men det är hon faktiskt inte) var Jessica Kolterjahn, som skrivit böckerna Ut ur skuggan (2007) och Nattfjäril (2009) och intervjun varade i trekvart.

Jag vet inte om ni har upplevt det här, men det händer något när en bunt kreativa människor samlas. Jag har känt det förut, och gjorde det nu också, trots att det skiljde en massa mil och det enda som kopplade oss samman var telefonledningar: energin. För att tala lite New Age, är det som om det händer något med energin när kreativa människor samlas. Den lägger sig på samma nivå, på något sätt, och börjar vibrera och spraka och skapa ännu mer energi. Det är fantastiskt, och man känner sig på något sätt väldigt hel. I en sådan stämning är det skönt och lätt att prata, och intervjun gick, med andra ord, väldigt bra och blev väldigt intressant. Förhoppningsvis kan jag lägga ut en länk till den här senare - det finns många guldkorn där att diskutera.

En sak som kom upp ganska frekvent under intervjun var det här med information och research. Det är något jag inte täckt i min kurs, mest därför att jag tycker att det tar fokus från det kreativa - det är lätt hänt att man forskar ögonen till blods och aldrig kommer igång med själva berättelsen, eller att man känner att det blir för övermäktigt med all research och därför tappar sugen. Det är en risk jag inte riktigt ville utsätta "mina elever" för. Ännu - det kan ju bli en fortsättningskurs, om intresse finns, och research är ett ämne som är ganska intressant. Som med allting annat när det gäller författande finns det knep om hur man går till väga med sin research, utan att baxna under trycket.

Jessica Kolterjahn har satsat på den historiska genren. Det här är förstås en genre som (möjligtvis tillsammans med deckargenren) kräver en hel del när det kommer till research. Och det är ju så, att det inte är att hitta information som är problemet. Absolut inte. Som jag berörde ovan, kan du spendera år och dagar med att forska i ditt ämne, och på den tiden behöver du inte skriva en enda kreativ rad (tro mig: det finns folk som råkat ut för det här). Problemet är hur du använder det du grävt fram. Det är så lockande att visa läsaren att du faktiskt kan allt om din valda tidsepok, eller om lik som legat ute i solen i tre veckor (för det här har jag en jättebra bok, om någon är intresserad) och det är så lätt hänt att man i sin iver att övertyga denne, plockar fram det tunga artilleriet. Följden blir att läsaren tvångsmatas med en fem sidor lång utläggning om familjen Astors etablering i New York, istället för att serveras mer saftiga och nyttiga detaljer om mordet som just skett (den här boken läser jag just nu. Jag köpte den enbart för att det var enda sättet att få en sådan där ultratjusigt kitschig bärkasse från Piratförlaget på bokmässan). Ett annat skräckexempel är Dan Brown, som verkligen kör ner sina kunskaper i halsen på läsaren, utan att bry sig om att pynta på dem det minsta. Det som kom upp under intervjun var hur Jessica Kolterjahn, lyckas skriva ekonomiskt, men ändå bildgivande. De detaljer hon serverar läsaren verkar bara för att rama in hennes historier, utan att ta överhanden.

Det man ska fundera över hela tiden, är vad som behövs av din research för att ge storyn liv, och vad du måste göra för att skapa en stabil grund för din story att vila på. Och det är det enda du ska ta med. Läsaren behöver inte ha en avhandling om frimurarorden, för att få essensen av den. Det räcker med lite detaljer här och där, insprängt i texten, resten gör läsaren själv, genom sin egen fantasi. Jag lovar. En favorit här är (självklart) Diana Gabaldon. Jag vet att hon är upptagen, och speciellt just nu, med lanseringen av sin senaste bok, men jag ska se om jag inte kan få henne att ge några råd om det här med research. Annars nätverkar jag med en del andra amerikanska författare, bland andra LJ Sellers , som jag vet också spenderar en hel del tid med att göra research för sina deckarromaner. Det kunde kanske vara något att göra en liten intervju framöver.

Hursomhelst, så är jag själv i full gång med att brottas med min egna roman. Jag började från början med Och allra minst är hon min, och nu känns det som om jag verkligen hittat huvudkaraktärens röst. Äntligen!! Om jag får analysera felet jag gjort med henne, är det att hon är skriven ur jag-form, och på sina ställen har hennes röst blandats samman med min egen - och hon är verkligen inte som jag, vilket på sina ställen gör det hela en aning inkonsekvent. Förmodligen ett vanligt nybörjarfel, som jag nu kan justera (eftersom jag inte kan räkna mig till nybörjare längre). Det är väldigt roligt att ha insett det här, väldigt befriande. Jag har sparat en kopia av huvuddokumentet och gör alla ändringar i det, så jag kan ta ut svängarna ordentligt.

Trevlig söndag, allihop!