Plötsligt hörde han ett ljud från busken intill.
Finn ett fel. Jag finner ett. Det är inget stort fel, och det kanske inte heller ska gå under epitetet "fel" - kanske det rätta ordet borde vara "nödlösning". För det är precis vad det är: något man tar till, för att bryta in med action, där det tidigare varit stillhet. Just det. Plötsligt. Jag har faktiskt aldrig hört svenska författare nämna det här, och det kanske inte är en lika stor grej i vårat språk, men direkt översatt från det anglosaxiska lägret (där ordet för övrigt är suddenly), är det här inte bra. Det är faktiskt en mindre dödssynd. Du får helt enkelt inte börja en mening med ordet, och du ska helst undvika det helt genom hela berättelsen. En gång är okay. Två gånger är perverst. Hårda bud, med andra ord.
Varför är det då så här? Ett litet, oskyldigt ord, som är så praktiskt att ta till just när det gäller att få en scen att explodera i handling. Jag tror det ligger just där i: det är för praktiskt. Det blir kliché, det blir dött. Och tvärtemot vad man kanske väntar sig, så blir texten inte det minsta dynamisk. Skrivartekniskt är det här något av det svåraste man kan ta sig för: att snabbt vandra mellan olika sinneslägen, gå från vila till chock, från ro till rädsla - alla scener där du måste skapa motsatspar av känslor. Det är alltför lockande att använda sig av ett enda enkelt ord, för att lösa det.
Jag funderade på det här igår, när jag läste Diana Gabaldons senaste bok. Där har hon nämligen en scen, där ett sådant tillfälle uppstår. Men istället för att använda sig av "plötsligt hörde han..." löser hon det hela på ett mycket snyggare sätt (ni får ursäkta översättningen, nu - det är sent på kvällen här):
Nu när han var i tillbaka i tryggheten hos armén, borde han kanske skriva ner sina observationer, i ordentliga rapporter? Han skulle kunna--
Någonting fick honom att resa sig upp i stigbyglarna, precis i rätt tid för att uppfatta blixtrandet och fräsandet från en musköt från skogen till vänster.
(Som sagt var... Om vi ursäktar översättningen:) Ni ser? Snyggt och prydligt, utan att använda det där Fruktade Ordet. Karaktären sitter på sin häst, djupt inne i sina tankar, och så... pang. Action. Själv hittade jag en scen ur min egen roman Och allra minst är hon min som är löst på ett annat, kanske lite mindre elegant, sätt:
Under ett ögonblick stod han alldeles tyst. I det ögonblicket hörde jag sorlet från gästerna genom de tunna väggarna. Väsandet av en fläkt, fräsandet från köket, klinkandet av porslin.
Sedan exploderade allting.
Hur snyggt eller osnyggt det än är så ser ni i varje fall inte röken av ordet plötsligt. Tänk på det. Undvik alltför enkla lösningar. Jobba aktivt med att få fram handlingen. Så här kan det också uttryckas: ni ska jobba för att få läsaren att känna sig som ett med karaktären. Det är erat mål. Nu frågar jag dig: hur ofta, i ditt eget liv, har det hänt när du suttit i godan ro och ätit middag och diskmaskinen exploderat intill ditt vänstra öra, att du tänkt "plötsligt exploderade diskmaskinen"? Inte så ofta, va? För du tänker förmodligen inte så mycket alls i en sådan situation: du reagerar instinktivt. Du ställer dig upp, hjärtat stannar, du skriker "men vad i helvete..." Du backar förmodligen inte ut ur situationen genom att städat förklara för dig själv att något plötsligt händer i din omgivning. Det är bara det där lilla ordet, inget annat: försök att undvika det. Använd din fantasi, och lös scenen på ett annat sätt.
Nå, hursomhelst... NaNoWriMo. Äventyret började idag. På morgonen hade jag ingen aning om vad jag skulle skriva. Sedan beslutade jag mig för att göra något jag aldrig gjort förut, och det innebär att skriva fantasy. Nu har jag tangerat det dagliga målet på 1667, och till och med gått lite över det. Hifive! Och det känns väldigt bra, också. Huvudkaraktären presenterade sig ganska klart redan från början, med både namn och personlighet. Storyn har jag ingen aning om vart den är på väg, men jag tänker inte bekymra mig om det alls. Jag ser vart det här leder, och har kul under tiden. För kul är det: jag har inte skrivit något nytt på så otroligt många år, så det här känns både skönt och spännande och superfräscht. Alles gut än så länge, med andra ord.
Nej, sängdags!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar