O.T betyder på datorspråk "Off Topic", vilket det här är... Det handlar alltså inte alls om skrivande. Fast ibland, tänker jag, måste man få unna sig något sådant också. Särskilt just nu, när jag faktiskt inte ägnar mig åt att skriva alls. Under de senaste dagarna har jag faktiskt bara ägnat mig åt att sova, under de timmar jag normalt skriver. Ja, för utan att gå in på detaljer, kan jag väl nämna att omständigheterna på mitt nuvarande jobb, som i och med första mars blir mitt dåvarande jobb (något som i allra högsta grad hör till saken), gör att jag känner mig helt slut om kvällarna. Eller så är det förkylningen jag dragits med ett tag. Vad det än är, så har jag under de senaste dagarna inte ens orkat logga in på laptopen. Idag känner jag mig i alla fall starkare - men ska för säkerhets skull krypa till kojs strax efter att jag postat det här inlägget. Det är ju så skönt att sova, menar jag.
Nå, till saken:
Eftersom jag är riktigt Ohipp, och dessutom älskar historia och gamla föremål, så brukar jag alltid titta på Antikrundan. Förutom att det är trevligt, är det också väldigt långt: utan reklam känns det nästan som två timmar. Det är mycket program för pengarna, det, och sånt gillar jag! I kvällens program förevisades hursomhelst en lång glastub med någon slags vätska i. Tuben visade sig innehålla någon sorts totalt livsfarlig syra, som brandkåren fick ta hand om, mitt under programtid.
Sådant är otrevligt, så klart. Men det är inte därför jag tar upp det här. Skälet till att jag tar upp det, är nämligen att jag började fundera över min egna mystiska lilla glastub, som ligger här hemma och samlar damm. Det är inte på långt när någon halvmeterlång, skräckinjagande sak med vätska i, utan en liten, söt tub: ungefär 3 centimeter lång, 1 centimeter i diameter, med silverfärgat lock. Inuti, ligger ett tjockt lager bomull - nästan ända upp till kanten. På denna bomull, vilar en liten, trasig och ganska ful sten, som dock glittrar och glimrar lite trevligt. Lindat runt glastuben är en söndrig etikett med orden: [...] IT-CRYSTALL [...] erad 3gånger provad ''R.S.''
Nu är ju frågan man ställer sig, vad det här kan vara. Någon slags rolig kuriosa från... 50-talet, så mycket skulle jag kunna gissa. Men då tänker man osökt på att man på den tiden kanske inte hade någon direkt koll på vad som var farligt eller inte. Man vet ju aldrig - det kan ju vara av något slags material som inte är riktigt hälsosamt att handskas med. Radioaktiva saker ska man ju till exempel akta sig för.
Man kanske borde besöka antikrundan någon dag för att få reda på vad det är... Så kanske man kommer med i programmet när man skrämmer slag på någon av experterna, också...
Nej... *gäsp*... gonatt på er nu, kära bloggläsare (och förlåt, hörni. Nästa gång ska jag hålla mig till ämnet...)
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar