Frankrike verkar trevligt...

I natten som var kom Mannen hem från sin affärsresa till Frankrike. Han kröp ner i sängen vid halv ett snåret, vilket var mysigt.

Ganska snart kom vi emellertid på att vi inte kunde somna. Han missade sitt sömntåg redan i Ljungskile (vilket är typ.... fyrtio minuters bilväg från hemmet) och jag, som sovit när han kom hem, kände mig nu riktigt utvilad.
Det är i vilket fall som helst alltid stressigt att ligga vaken så sent på natten, så vi gjorde ett allvarligt försök att somna. Själv stirrade jag upp i taket och funderade -- något jag brukar göra när jag inte kan sova. Jag roar mig med att tänka på något jag ska skriva, dramatisera scener i huvudet eller fundera över sammansättningen i redan skrivna scener, vilket gör att jag kan fördriva tiden ganska bra i total stillhet. Mannen, däremot, hade det desto svårare. Han har rethosta, så han hostade explosivt med jämna mellanrum. Sedan kunde jag tydligt höra hur irriterad han blev när sömnen inte infann sig. Han kliade sig i skäggstubben så att det ekade i rummet, slängde sig runt i sängen för att hitta en bekväm ställning, prasslade med täcket och gud vet allt. Tillslut blev jag själv så irriterad på honom att jag bestämde mig för att vi lika gärna kunde vara sömnlösa ihop, som på varsitt håll. Jag hoppade sålunda över till hans sänghalva och han drog mig intill sig. Då var klockan en sisådär halv tre. Så började vi småprata i mörkret. Han berättade bland annat om sin resa.... Följande anekdot var faktiskt rätt kul, så den skrattade vi gott åt en stund:

Eftersom det var en affärsresa, hade han och hans kollegor blivit väl omhändertagna av en företrädare för företaget de skulle besöka - en fransman med ett romantiskt franskt namn. De hade bland annat blivit bjudna på middag, och en av måltiderna hade varit coq au vin. Denna rätt består ju som bekant av tupp, och medan de åt, fann min käre make tydliga rester av denna tupp i maten -- i form av ben. Det var rejäla ben också, inga småsaker. Så han plockade upp ett och sa en aning förvånad:

"This must have been a big cock?"

Precis när han sa det, blev han lite halvt svettig, eftersom ordet "cock".... ja, ni vet.... Det är ju inte helt självklart för en svensk att det är rätt ord att använda i sammanhanget, liksom. Men fransmannen ryckte på axlarna och sa:

"Oui, oui. 'Sis is France. We have big cocks"

Och så fortsatte de måltiden, och min man var tvungen att kväva skrattet. Som det kan bli...

Hursomhelst... Var var jag nu? Jo... Efter ungefär en halvtimmes småtjöt, började vi båda gäspa och känna oss riktigt sömniga. Jag rullade över till min sänghalva, och så sa vi gonatt. Sedan somnade vi båda två på samma gång.

Vanligtvis är sömnlöshet inget vidare -- men inatt var det faktiskt riktigt trevligt. Att vi inte är helt alerta idag är en annan femma.....
Jag behöver inte åka in till Uddevalla iallafall. Gud välsigne hemstudier. Så nu ska jag sjunka in i Inkomstskattelagens underbara värld en stund. Tjingeling!