... men ibland är det skönt när den är över ;-)
Vet inte om det bara är jag som märkt det, men så här innan jul blir allting lätt lite stressat och pressat... Speciellt när man inser att det bara är en vecka kvar till julafton, och man inte ens har börjat titta på julklappar ännu. Så i helgen har det blivit till att trängas i köpcentran med små barn som förståeligt nog inte riktigt pallar det där med att stå i köer och armbågas bland lockvaror. Det har blivit in och ut ur bilar, på jakt efter klappar och granar. Desperat brainstorming på uppslag till julklappar inne i affärer fullsmäckade med folk... Ja, ni fattar.
Tack och lov för scanningen på Coop Forum, säger jag bara. Snälla tankar går dit. Tack och tack och tack och pris.
Jag har samtidigt fått det unika tillfället att bevittna hur min make totalt kollapsar inne i köpcentran. Han är helt enkelt inte gjord för shopping - och hans motvilja tar sig rent patologiska uttryck. Det började lite lätt med att han skulle hämta en kundvagn på parkeringen, medan jag väntade med barnen innanför dörrarna till köpcentrat. Jag och barnen stod kvar på exakt samma fläck - vi rörde oss inte, även om jag vände ryggen till utgången för att kolla in CD-affären och H&M på andra sidan. Trots det lyckades han missa oss, och gick in i Coop Forum, där han började irra omkring, alltmer förtvivlat - tills han slutligen återvände till utgången, där vi befann oss. Och då var han förvånad över att vi stod där - som om vi inte gjort det hela tiden. Därefter eskalerade förvirringen och det mentala och kroppsliga förfallet. Min starke, hyfsat vältränade, mycket intelligente make lyckades irra bort sig ett flertal gånger till, fick ont i hela kroppen och tappade allt sinne för logik. Tortyr, har jag hört, har ungefär samma effekt på en människa. Det är med andra ord humanast att inte ta med honom ut på shopping alls - men tyvärr oundvikligt. Tro mig - jag säger inte det här med ett uns irritation, utan i rent och skärt medlidande. För det är riktigt synd om honom.
Ja, hursomhelst... Bortsett julpressen har det emellertid varit en helt okay helg iallafall. Vi har julpyntat, städat, gått på promenad... jag och maken åt en riktigt romantisk middag i lördags. Lammsadel, hasselbackspotatis, skysås, rödvin, maltwhiskey och lyxchoklad... Vi lagade maten själva, såklart - men det är alltid trevligt att unna sig något extra. Bra för kärleken *blink, blink, ähum*.
Bra var också att jag idag bad om en timmes hobbytid - vilket innebär pyssel med romanen - och att maken gick med på det utan minsta gnissel. Så jag fick lyxa mig med Thea och gänget i en hel timme. Fick ur mig åtminstone två sidor text. Alltså, det kan inte sägas nog med gånger: gud vilken skön berättelse att skriva. Visst, det blir kanske inte kvalitet, och jag må vara den enda som tycker den är intressant - men det rör mig faktiskt inte i ryggen. Scenerna lägger sig så fint tillrätta, och allting blir så klart med en gång, så det känns som om en eventuell finputsning senare verkligen kommer att bli just det - finputsning.
Kanske har jag fått en viss erfarenhet med den tidigare boken. Kanske har jag lärt mig hur jag ska lägga upp scenerna och få berättelsen att röra sig framåt på ett helt annat sätt - för nu känns det väldigt naturligt. Jag behöver inte kämpa alls. Och så har jag fått en viss vägledning om vart storyn är på väg, vilket gör att det nu är riktigt trivsamt att skriva på den. Det är samtidigt en helt annan stil än boken innan - kortare scener och kapitel, snabbare klipp och en aning avhuggna meningar på nordiskt, trivsamt manér - vilket gör det hela lättskrivet, lättformat och mycket intressant att jobba med. Och dialoger? Nä, här är de inte på hart när så långa och utdragna - och jag som bara trodde att jag kunde skriva långa dialoger! Nu rör jag mig faktiskt inne i huvuden på folk. Och har kul när jag gör det. Coolt.
Nä, dags att törna in för natten. Kanske. Om jag inte skriver på storyn en stund innan jag släcker ner, förstås...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar