Perspektiv

Det ska erkännas - knappt någonting i undertecknads liv har flyt just nu. Allting går, kort sagt, åt pipan. Men det finns de som har det värre.

Idag fick jag ett julkort från en av mina amerikanska vänner Sue (en i gruppen av Gabaldon-vänner). Det är ett personligt kort med hela hennes familj, och maken - som hon liksom har varit ett med hela tiden och nämnt väldigt ofta i vår korrespondens - är med. Han sitter främst, glad och stolt. Jag tänkte på hur snäll han såg ut och hur lik hans son var honom.
Nyss, när jag kollade mejlen hade en i gruppen vidarebefordrat ett meddelande från Sue. Hon skrev att maken dog under morgonen.

Usch. Usch. Fy vad sorgligt. Jag har aldrig träffat någon av dem, såklart, men usch, jag är så ledsen för hennes skull.

För några veckor sedan dog svägerskan till en annan av mina Gabaldonvänner, efter en lång, lång kamp mot cancer. Fruktansvärt.
Och här gnäller man för att någon missförstår ens författarskap eller för att drömhuset man kämpat och lagt bud på går till någon som har (av allt att döma betydligt) mer pengar än vi *skakar på huvudet*. Ynkliga problem, i jämförelse.