Judgement day

Fastän det känns ganska lugnt inne i huvudet när det gäller romanen just nu så kan jag inte låta bli att tänka på att det nu har gått snart två veckor sedan boken skickades vidare för en extra bedömning. Två veckor... Det börjar faktiskt dra ihop sig till ännu ett utlåtande. En vecka till, kanske. Eller två. Men snart så smäller det, och då vet jag.

Just nu känns det som om det kommer att bli ett nej. Av många orsaker. Främst för att boken är lite grann osvensk. För mycket dialog - vilket är meningen, därför att jag älskar att skriva dialog. Och sedan för att den är för lång, kanske. När jag skrev boken och den var klar, var jag ängslig för att den skulle vara för kort för att publiceras. Då låg den på 417 A4-sidor med Times New Roman och 1½ i radavstånd. Jag undrade om det skulle räcka. Nu har jag precis läst att Läckbergs "Olycksfågeln" - som ser ganska gedigen ut i inbunden version - låg på 277 sidor. Så att min bok skulle vara för kort... Knappast. För lång? Troligt.

Jag kanske inte är mogen för det här. Att bli färdig för utgivning är en process. Varje steg i processen för med sig nya kunskaper, och nya insikter. Jag vet inte om jag har tagit mig genom alla steg ännu. Jag kan nog låta kaxig och självsäker - speciellt på min andra blogg - och som om jag vet precis vad jag håller på med hela tiden - och ibland känns det så också. Men för det mesta beror det på att jag lutar mig på andra. Och hela tiden upptäcker jag att jag faktiskt inte vet allt, och ser bristerna i det jag gör skrämmande tydligt. Jag har massor kvar att lära. Och jag är ödmjuk nog att inse att det finns hur många författare där ute som helst - ännu outgivna - som är lika bra eller bättre än jag. Sverige vimlar av dem - fantastiska, talangfulla författare. Så varför skulle just jag få chansen att bli utgiven?

Allvarligt och ärligt, så tror jag att det slutar just här. Att det blir ett nej till slut. Så det är bara att vänta tills avslaget kommer. Faktum är emellertid, att det inte sticker lika mycket längre att känna så här. Jag känner mig faktiskt inte bitter det minsta.......... Besattheten är liksom borta. Känns bra. Mycket bra.