Dagarna går fort... Vet inte om de är speciellt roliga - som vanligt, sådär - men de går fort. Nu är jag inne i slutskedet på min kurs, vilket alltid är lite hektiskt. Särskilt som det inte är någon tenta den här gången. Nu handlar det om att skriva en relevant artikel inom området externredovisning, vilket jag och min studiekamrat försöker göra. Vi komer nog att lyckas, men på grund av snuviga barn och andra saker som kommit ivägen ligger vi lite efter. Vi måste prestera de sista två sidorna imorgon - då det är deadline. Men det är lugnt!
Har som vanligt pysslat med min story. Skrev en ny scen, och har dessutom ägnat en del tid på CompuServe och frågat om hur ärr ser ut efter 30 år. Problemet med att fråga författare om sådana saker är att de ofta blir oerhört deskriptiva när de ska förklara, vilket blir smärtsamt om man som jag har fallenhet för sympatismärtor. Aj aj aj. Men det ordnade sig, och nu är jag dessutom fullärd på området. Scenen där ärret skulle "komma i dagen" gick ganska lätt att skriva, och blev helt okay redan på första utkastet. Det där har också kommit med större erfarenhet, har jag märkt; det blir oftast rätt första gången och finputsandet efteråt blir minimalt, vilket är himla praktiskt. Berättelsen är nu uppe i 130 sidor, och jag känner nu att jag faktiskt har introducerat alla karaktärer - så nu kan jag komma igång med själva storyn. Ja, ni hör ju; jag är ingen novellskrivare, direkt. Det blir stora saker, allt jag skriver. Kan jag skriva kortare än 100 sidor? Hur gör man?!
Fast jag trivs ju bra med mina långa berättelser, så det kanske inte finns någon anledning att försöka sig på något annat. Jag tänkte sätta mig och pyssla lite med den nu, i vilket fall som helst -- men ikväll blir det nog mest att gå tillbaka och se till att tidigare scener ser bra ut, snarare än att skriva nåt nytt. Det kan vara trevligt, det också. Lyckades apropå på det stuva om lite bland scenerna, och på det sättet skapa en dynamik i handlingen som inte fanns förut. Och nu börjar hela historien anta sitt tema, och få en mycket klar och tydlig struktur -- staka ut sig själv. Det är härligt när det händer! Vilken process :-)
Som ett litet PS kan nämnas att vi snart ska skaffa en kajak! Ser fram emot det så in i norden!
2 kommentarer:
Jag är såå avundsjuk på att det låter så lätt när du skriver! Jag är i slutskedet på min berättelse, och även om jag vet vad som ska hända, drabbas jag hela tiden av en känsla av att allt är krystat och antingen för långsökt eller bara för uppenbart.
Jag misstänker att det är en havskajak? Det är trevligt. Jag har bara "kajakat" (vad heter det?) en gång, men jag har planerat att göra om det sen dess. :)
Ah, just _nu_ går det lätt. Det är toppar och dalar här också. Rejäla sådana... Just nu lägger sig storyn liksom tillrätta av sig själv, vilket gör att den är väldigt "bekväm" att jobba med. Det gäller att inte fundera för mycket, har jag märkt. "Just do it", typ ;-)
Och jepp, en havskajak. Jag har faktiskt aldrig testat, så jag har ingen aning om hur det är. Men det ser så mysigt och tjusigt ut att glida fram över vattnet! Och bra träning är det också. Kan jag behöva :-D
Skicka en kommentar