På bokfronten intet nytt

Kan ni höra det belåtna spinnandet? Den här katten har just tagit kål på en häst, och det är det som får den att kurra så fint. Ja, jag är faktiskt nöjd med hästdöds-scenen. Den är inte klar på långa vägar, men jag är nöjd med strukturen, och balansen och rytmen. Och symboliken är outstanding. Den är jag verkligen nöjd med.
Hästen heter Salim, som är arabiska för hopp. Den här scenen, där han dör, markerar början på slutet för de två karaktärer som figurerar i scenen -- deras hopp är, praktiskt taget också ute. Efter det här kommer det bara att gå utför - den ena får snart ett litet helvete, och den andra kommer, som resultat av den saken, dö. Mannen som kommer att vara ansvarig för deras tragedi -- och som också är ansvarig för hästens död -- är närvarande i scenen också, och visar en glimt av precis hur farlig han är. Samtidigt får hästens död - de reaktioner den väcker - betydelse för en annan karaktärs vägval senare i boken.
Sånt där gör mig förbaskat nöjd, faktiskt, när allting liksom gliiiiiider på plats av sig självt, och får djupare mening med en gång, utan att jag behöver rådbråka hjärnan för att få till det.

Som ni märker fortsätter min sköna känsla av kontroll (när det gäler själva berättelsen, alltså). Allting rullar på sådär fint och elegant. Jag ordnade till rubriker på varje viktig scen, så att det blir lättare att navigera genom manuset. Eftersom allting ligger huller om buller just nu, är det en ganska viktig förändring. Nya scener dyker upp i huvudet, och allting formar sig fint. Det är bara att hänga på. Undrar hur länge den här känslan kommer hålla i sig, egentligen?

Hursomhelst börjar bokreorna snart. Hurra! Adlibris lyckades locka både mig och mannen med sina mail, så nu har vi beställt böcker av Håkan Nesser, Viveca Lärn, och Stieg Larsson. Samt ett litet wild card, som jag tänkte prova; "Vetenskapen och förnuftet: ett försök till orientering" av filosofen Georg Henry von Wright. Den var visserligen inte på rea, men ganska billig, så det gjorde inte så mycket. Våran lärare gav oss nämligen ett smakprov ur boken på föreläsningen igår. Von Wrights tankar om religion och etik och ansvar och människans del i universum var verkligen en aha-upplevelse, så det ska bli superspännande att läsa hela boken.
Oj... äggklockan ringer... Mina makaroner är klara -- dags för lunch!