tisdag, maj 15, 2007

Dilemma

Asch... Nu har jag låst fast mig i ett skrivdilemma igen. Funderar och ältar, utan att det blir så mycket bättre. Det är nämligen en scen, som har en hel massa konflikter, och där alla konflikter krockar med en massa möten med karaktärer. Och mötena är viktiga. Mycket viktiga (vilket är givet, eftersom det ligger konflikter bakom). Ja, jag har varit här och nosat förut. Nu har jag kommit tillbaka, och löst en del, men det är mycket, mycket kvar.

Jag måste nästan ställa upp problematiken, för att få en överblick.

Okay:

Huvudkaraktären anländer till ny miljö. Beskrivning är gjord, och fungerar i mitt tycke bra. Ingen anledning att ändra.

Huvudkaraktär möter sin antagonists syssling -- den scenen är klar och blev bra. Ingen anledning att ändra.

Huvudkaraktär möter sin antagonists farfar -- ett viktigt möte som bestämmer ödet för i stort sett alla närvarande. Scenen är i det närmaste klar, och jag är nöjd med ungefär de två första tredjedelarna. Och den här scenen måste jag diskutera, så den ska jag komma ihåg.

Antagonistens bror anländer, ditkallad efter tio år. Och här börjar det bli tusan så svårt. För brodern är egentligen inte så viktig för historien (i den här boken, åtminstone). Den konflikt han har, rör brodern. Den konflikt som kommer att uppstå, rör en helt annan karaktär än huvudkaraktären, och är ett definitivt sidspår. En intressant sidohistoria, men rör inte huvudkonflikten.

Dynamiken som uppstår mellan alla individer måste givetvis bli stark. Alla de känslor och tankar och intriger och hat som ligger under... Mellan ALLA. Kors och tvärs -- åt alla håll och kanter. Och det är jäkligt svårt att få fram. En utmaning, men... svårt. Tack och lov älskar jag dialoger, så där har jag en fördel.

Okay... Tillbaka till scenen där huvudkaraktären möter farfadern. Där är det en hel del som ska förklaras. Dialogen finns och funkar. Däremot känner jag, att scenen blir onödigt tung. Möjligtvis kan jag flytta en del av dialogen och det som händer runt omkring till ett senare tillfälle. Den kan användas för att öka spänningen under den kommande middagen som ska hållas (middagsscener är alltid roliga att skriva. Jag kan lägga ut min middag ur Det rätta skälet på min andra blogg, så får ni se vad jag menar). Det skulle möjligtvis lätta upp en smula.
Hur Charles' bror gör sin entré är en annan fråga som måste lösas i den här scenen. Ska hans ankomst annonseras här, eller bör jag vänta med den? Det finns skäl att vänta: det främsta är, känner jag, att konflikten den skapar, bör få mer utrymme i ett eget kapitel. Hans ankomst kommer att uppröra Charles en hel del, eftersom deras förhållande var infekterat när de delades. Samtidigt är de sammansvetsade av en händelse, som skapat ärr hos båda.

Ni fattar? Jag får antagligen fundera en hel del på det här, innan jag sätter mig och reder ut det. Möjligtvis låter jag det vara.

2 kommentarer:

Andrea sa...

Ang. farfarsscenen: Är det mycket som ska förklaras tror jag mer på att dela upp informationen lite. Dels för att hålla läsaren på halster, dels för att känslan av jätteinfodump kan riskera att ta över.

Linda G sa...

Ja, visst känns det så, gör det inte? Om JAG blir trött när jag läser scenen, kan man bara föreställa sig hur en eventuell stackars läsare skulle känna sig!!
Och jag har en svag idé om hur jag ska lösa det. Jag tror att jag har beslutat mig för att starta en konflikt i farfarsscenen som rör en av de sekundära karaktärerna som befinner sig i rummet. Genom att flytta fokus till hennes POV en stund, skulle jag kunna skapa lite luft och andrum. Det blir ett skarpt avbrott, liksom, där det annars låg en himla massa dialog och tjöt. Ska testa, iallafall, och se hur det ter sig. Pejla lite ;-)