Så lunka vi...

Ja, här går inte skrivandet sådär jätteframåt, minsann. Har annat i fokus. Nästa vecka har jag nämligen Tentan. Ja, den där Tentan med stort, fett T. Den som gör att jag får alla mina åtråvärda högskolepoäng, som i sin tur gör att jag sedan kan titulera mig Civ.Ek (som om det spelar någon roll, när jag inte har något jobb...). Det är det jag siktar mot just nu, i alla fall, så då blir skrivandet lidande. Fas det är inte så att jag inte skriver alls: det blir någon kvart här, en halvtimme där. När jag kan, och helt utan krav. För mig är skrivandet ett sätt att koppla av på -- det som tar på krafterna är själva skapandet, medan pillandet med texten mer är som ett avslappnande tidsfördriv. Har fixat lite i en av de mer roliga scenerna -- skrev om den, så att den passar in mer. Kollat över scenerna, funderat lite över upplägget. En av karaktärerna ställer till med lite problem -- han behövs nämligen i två separata scener, men på ett ställe där han strängt taget inte har att göra. Eftersom slump är ett ord som myntats av författare som inte kunnat förklara sina karaktärers handlingar på annat sätt, känns det viktigt att undvika "... och där råkade han bara komma ridandes helt av ingen orsak alls och i precis rätt ögonblick också... Gud vilken tur"-klyschan. Så jag anstränger min stackars gråa hjärncell, och försöker hitta en lösning. Tror jag har en nu, också. Eller två, om man ska vara noggrann.

Annars planeras det vilt inför Kanadaresan i vår lilla kompisgrupp. Och en otroligt rolig nyhet avslöjades häromdagen. Av ett klassiskt misstag, faktiskt -- för att den enda manliga kompisen i gruppen råkade trycka på fel knapp, och sände ett meddelande som egentligen var privat (till Susan H E) till hela gruppen istället. Det blev ytterligt pinsamt, men i vilket fall som helst kom det fram att dessa båda rävar planerat för honom att komma till Fergus, han också. Och han bor i JAPAN (fast själv är han en grek från Australien). Förra året kom han hit till Sverige (han är nämligen inte bara en älskare av Diana-böcker, utan också inbiten ABBA-fan och Sverige-fantast) och då åkte jag för att träffa honom. Spenderade en dag i Växjö, tillsammans med honom, hans sambo, och sambons mamma och syster, samt den svenska väninnan han bodde över hos (som inte jag kände). Det blev en underbar dag i Mobergs rike, och till på köpet fick jag uppleva en riktig, japansk te-ceremoni. Mitt i de småländska skogarna.
Ummm... Var var jag nu? Ja, just det -- George och hans sambo kommer nu till Fergus!! Båda två är helt underbara och det ska bli så kuuuuuuuuuuul att träffa dem igen!!!

Vi planerar nu en liten middag bara för vårt gäng under fredagen. Vi blir då nio stycken, vilket känns ganska trevligt. Det här är inte riktigt bestämt än, eftersom det samtidigt pågår en stor middag för medlemmarna på en av största Gabaldon listorna, som vi kanske hellre borde vara med på. Sedan blir det en större middag (typ knytkalas/BBQ) under lördagen, och antingen en ENORM fest eller ett mindre, privat cocktailparty på söndagen. Spelar ingen roll vilket, för jag tänker ha kramkalas var jag än befinner mig. Dagen därpå åker jag nämligen hem till Sverige!

Förresten föreslog jag att vi skulle ta med en gitarr -- för lite skön svenskinspirerad allsång in på småtimmarna. Det var dock ingen som var riktigt haj på det: tydligen pågår det säckpipetävlingar dygnet runt, så det blir j*kligt svårt att göra sig hörd. Tydligen är det också så, att ju senare på natten det blir, desto mer tävlingsbenägna blir de kiltklädda säckpipegossarna. Kan ni se det framför er? Ett gäng testosteronstinna gubbar som står på varsitt håll i den kanadensiska natten och blåser i sina instrument för allt vad tygen håller... Som små konstiga tuppar, ungefär.
Öronproppar hamnar med andra ord högt på listan över prylar jag måste skaffa inför resan.