Först ska du våga ta steget att skriva en bok, en berättelse, en sångtext, pjäs- eller filmmanus. Du måste utforska ditt inre, ta fram dina svagheter och styrkor och sätta dem på pränt. Du måste blunda för att du faktiskt inte kan allting, och du måste våga fortsätta, fastän du ser att andra är mycket bättre, och skriver snabbare och har fler sidor, tecken, ord i sina berättelser. Du måste tro på dig själv. Du måste våga inse att du har en egen stil och en alldeles egen historia att berätta -- vad den än går ut på. Du måste tro på det du gör, men samtidigt vara öppen och ödmjuk, för det finns så mycket mer att lära än det du vet nu, och så många som kan lära dig. Ändå, fastän du lyssnar och lär avandra, måste du kunna inse att du har en egen stil, och våga hålla kvar den -- för att den är din, och ingen annans.
Det kräver mod.
Du kanske väljer att avslöja vad du gör för dina släktingar, dina vänner och din familj. Du måste få dem att förstå, att skrivandet är något du brinner för, och att det är något du älskar. Du måste få dem att förstå, att detta är något du vill satsa på, trots att det är långt ifrån givet att det kommer att inbringa några pengar -- som för många är det mest reella beviset på framgång och lycka. Du kommer kanske att tvingas förklara dina prioriteringar, och du kommer att möta oförstånd, för de som inte skriver förstår knappast din drivkraft. Och du måste våga stå emot de som inte förstår.
Det kräver mod.
Du kanske vill visa vad du skapat för främlingar. Kanske för en lektör. Kanske för en bloggpublik. Kanske för ett förlag, ett musikbolag, en regissör. Och då måste du vara beredd på att få kommentarer. Kritik. Alldeles garanterat kritik. Dessa främlingar har ofta ett yrke att sköta och pengar att tjäna, och du ger dig in på deras område. Där finns inte rum eller tid för omtanke och milda ord. Du kommer få standardrefuseringar eller långa utläggningar om ditt skrivande, där dina brister och fel synas i sömmarna. Du kommer att bli jämförd och dina tillkortakommanden kommer att läggas fram i ljuset. Det kommer att svida. Du kommer alldeles säkert att bli sårad minst en gång. Du måste bita ihop, och orka försöka igen. Och sedan igen. Du måste tro på dig själv -- och fortsätta vara öppen för att lära dig mer. Om du är tillräckligt öppen lär du dig massor. Om dig själv, och om skrivandet.
Du kommer också få beröm. Du kommer alldeles säkert att beröra någon. Någon kanske tror på dig. Och då måste du ha kraften att inte bara suga åt dig allt det goda, och glömma allt du har lärt dig om att vara ödmjuk och att lyssna.
Allt det där kräver mod.
Vilket steg i skrivandet du än befinner dig på, så har du redan visat mod. Du är redan strålande duktig och underbart modig. Låt ingen annan -- vare sig det är du själv, dina nära, eller en främling -- få dig att tro något annat. Tro på dig själv. Våga göra det du vill. För du kan.
Tack för modet, viljan och inspirationen. Jag älskar dig, farfar.
Vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar