Hjälpen är nära!

Kreativt sett, går allt åt skogen. Jag får inget nytt gjort, och allting har stannat av. Ingenting är som det var och fokus ligger nu på annat. Man kan säga att målet är kvar, långt borta vid horisonten -- men jag har blivit lite närsynt. Min blick är numera riktad på ett delmål som ligger lite närmare. Men det gör absolut ingenting. Det här delmålet är viktigt: att göra Legacy så j-a mycket bättre det bara går. Så småningom ska jag höja huvudet och rikta blicken mot huvudmålet igen. Det går bara inte så fort som jag tänkt mig (det har mitt skrivande aldrig gjort, i och för sig... Jag borde följaktligen ha vant mig vid det här laget).

Jag får nu, som nämnt, hjälp. Riktig hjälp. Den här killen som tagit sig an att hjälpa mig med Legacy, har nu läst igenom första delen, och nu har jag fått hans förslag på ändringar på de första kapitlen. Och han är grym. På ett bra sätt, alltså. Han jagar allt, allt. Underliga meningar skriver han om, han flyttar meningar, rättar stavfel och grammatik, påpekar oegentligheter och dips eller svagheter i storyn, rensar upp... Allting som, antar jag, en lektör skulle ha gjort. Och jag gör samma sak med hans story. Jag kan naturligtvis inte gå in på grammatiska fel och stavfel på samma sätt, men han brister å andra sidan mer på den tekniska biten, och det där är ju isåfall min styrka. Vi drar ungefär likvärdig börda. Enda grejen är, att hans roman inte är färdigskriven, så jag måste hjälpa honom att "bygga den", medan han har min färdiga roman att jobba med. Vi kompletterar varandra bra i stilar också: han är fåordig och har stuns och driv i meningarna, men är kanske lite för fåordig på sina ställen. Jag är ordrik, med lite sirlig stil, som ibland är lite väl invecklad och mångordig. Jag hjälper honom att utveckla sin text, medan han hjälper mig att dra ner på min. Visst ligger en del av skillnaden i att min roman är karaktärsdriven, medan hans är handlingsdriven, men det är aldrig fel att ha lite av varje, eller hur?

Det känns på det hela taget väldigt bra att få riktig, så-nära-man-kan-komma professionell hjälp. Och att samtidigt få ge tillbaka. Det är en bra erfarenhet, det här lektörsjobbet. Början på en ny karriär, kanske? ;-b