Det finns mycket att lära av barnen

Idag var en sådan där härligt, lat morgon, då alla vaknade sent, och en sådan där lat morgon då man kan unna sig att hasa sig upp till övervåningen, slå sig ner i öronlappsfåtöljen och slötitta på TV med resten av familjen innan det var dags att göra frukost. TV tillsammans med barn brukar förstås betyda någon form av barnprogram, och så även denna morgon. Inte mig emot - och jag ska nu berätta varför.

Medan jag satt där imorse funderade jag nämligen på hur fantastiskt bra berättade de flesta barnprogram är. Det är inte första gången jag reflekterat över den saken, men på en del serier, blir det verkligen uppenbart. En del av programmen erbjuder faktiskt det yppersta inom storytelling. Tror ni mig inte?

Tänk på det: på mindre än en kvart (om du har riktig tur, tjugo minuter) ska du berätta en historia som måste gå hem hos världens mest hårdflirtade publik - för barn sitter ju inte direkt artigt kvar, om de inte är intresserade av något. Du måste också ha en klar storyline med tydliga konflikter som måste starta på ett snabbt, intressant sätt, och sedan lika snabbt driva det hela till huvudkonflikten, som sedan ska stegras för att hela tiden hålla publikens intresse uppe. Karaktärerna måste lätta att ta till sig och så ska det finnas ett innehåll som är lättförståeligt, men samtidigt på helt rätt nivå för åldersgruppen (underskatta aldrig barn!). Och, som sagt, du har bara en begränsad tid att berätta det hela på.

Och allt det här kan man förstås använda som författare. Det är intressant och lärorikt att studera hur seriemakarna har gjort, för att på ett skickligt sätt berätta en historia. Du lär dig bland annat att skala bort det oväsentliga, hur du lyfter fram tydliga drag både i storyn och i karaktärerna och hur du använder konflikter på ett effektivt sätt.

I studiesyfte kan jag starkt rekommendera Creep School, som går på söndagmorgnar. Det är en serie där till och med subkonflikterna och bikaraktärerna lyfts upp på en riktigt avancerad nivå, för att vara ett barnprogram. En annan av mina favoriter (ja, jag tycker faktiskt att det kan vara skoj att se på tecknat) är Lilo & Stitch, serien. Jag vet inte om den går på TV längre, men där hade vi ännu ett exempel på intelligent berättade avsnitt. Värt att notera är att rösterna i båda dessa serier görs av några av Sveriges främsta aktörer och komiker, eller vad sägs om, som i Lilo & Stitch, Stefan Ljungqvist, Evert Ljusberg, Anna-Lotta Larsson, Eva-Britt Strandberg... Och I Creep School hittar vi Johan Glans, Claes Månsson, Eva Röse... Riktigt snyggt.

Det intressanta är att även de sämre serierna - vi kan nämna Scooby Doo, som är både taffligt tecknad och smärtsamt orealistisk för någon som har det minsta hum om naturlagar - besitter en viss elegant berättarteknik, som gör det värt att åtminstone studera ett avsnitt eller två. Och barnen sitter som klistrade, vilket ju betyder att serieskaparna gjort åtminstone något rätt. Det är sålunda bara att slå sig ner i TV-soffan och suga åt sig.

Har ni några serier ni tycker är värda att lyfta fram? Kommentera gärna här, eller kontakta mig.