På lördag fyller minstingen två år. TVÅ ÅR. Hon talar i hela meningar. Kan säga Nej med eftertryck. Klär på sig själv. Kan allt själv. Min lilla tjej, är inte så liten längre.
Ja, herregud, vad fort tiden går! Och herregud, vad man börjar stapla klyschor på varandra när man har barn... Här kommer en klyscha till: Det känns som om det var igår jag låg på BB. Faktiskt. Jag minns ju så väl... Där låg hon på bröstet, och hon var nyfödd och liten och varm. Och arg. För det var hon redan från början - arg, bestämd och hungrig. Alla andra bebisar var lugna och tysta, men inte hon. Och det gick inte över heller. Så fort man lade ner henne i de där plastlådorna som man drar runt ungarna i, blev hon skitsur och vrålade som en stucken gris. Jag förstår henne - hur kul är det att ligga i en plastlåda? Hon lugnade sig fantastiskt mycket när hon kom hem, det gjorde hon.
Köpte ett ganska stort leksaksslott till henne häromdagen, och storebror planerar för tårta och ballonger. Så kommer släkten och det ser de också fram emot. Mysigt. De är så stora, så stora, mina små :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar