Ja, det blev kalla handen. Ganska platt fall, till och med. Ingen utväg, om man säger så. Jag fick mejlet från min "originalkontakt" i fredags, och har nu hunnit smälta... chocken, så nu har jag börjat kunna skratta åt det. Det är ganska kul om man tänker på det... Mailet är lite för privat för att jag vill lägga ut det till allmänheten ÄNNU, men jag kan ju berätta om andemeningen, som var... *host*... ganska tydlig.
Den som bedömde boken den här gången var en äkta Lektör. En sådan som Vet. Och hon visste med en gång att det här inte var något hon skulle kunna ge ut. Herregud, nej. Sanningen var att hennes mail - allvarligt nu - var fullt av bestörtning över hur jag kunnat skriva något som var så totalt utanför linjerna för hur andra deckarförfattarinnor skriver böcker. Dessa starka deckardrottningar (och det är ju i och för sig rätt), ibland vilka jag minsann inte platsade - bland annat för att jag inte hade samma brutala djup och skakande psykologi i min bok som de har i sina böcker. Som om det är något jag ens eftersträvat!!!!
Inte för att jag ser någonting negativt med de ledande kvinnliga deckarförfattarnas böcker - de är suveräna - men för den sakens skull förstår jag inte varför min egen bok skulle betraktas i ett negativt ljus för att den inte liknar deras? För det var precis så det var. När jag läste lektörens uttalande kändes det som om hon läst spanska och sett grekiska. Som om hon liksom väntat sig att se en sak, och sedan blivit nästan chockad över att få se något annat.
Jag har aldrig strävat efter att försöka efterlikna de svenska deckardrottningarna. Konkurrensen där är för tuff, och det är dessutom inte den stil jag kan eller velat använda när jag skrev boken. Dåligt eller bra, men det är inte samma stil. Därför tycker jag inte heller att man kan dra några starka paralleller mellan mig och Marklund eller Läckberg eller Ljungstedt. De skriver på sitt sätt, och jag har ett annat. Lite mer likt Janet Evanovich, om vi nu ska dra paralleller. Lättsamt och flyktigt och med humor och utan sikte på att göra djuplodande psykologiska djupdykningar i människosjälen. Eller kanske lite Diana Gabaldon (hon har skrivit minst en fristående deckare). Så här: när man läser min bok ska man ha roligt och bli underhållen. Man ska trivas med huvudkaraktären och se henne växa. Brottet är till och med av underordnad betydelse, för att det lika mycket är en roman som en deckare. Det kanske inte är bra gjort av mig alls - men jämför mig i så fall med Janet Evanovich eller Diana Gabaldon och ge mig en känga för att jag misslyckats att skriva i samma stil!
Det känns lite orättvist, bara därför. Det stör mig också, därför att jag hela tiden velat ta avslaget med värdighet. Jag förstår ju att förlaget inte tycker att boken platsar på hyllorna. Att den har brister också, som gör att den inte kan ta sig vidare - som att den är för tjatig i dialogerna. För utdragen. Det har jag ju hört ett par gånger nu, och jag kan acceptera det. Förstå det också. Men jag gillar inte att bli jämförd med något jag aldrig velat efterlikna. Om jag bara sluppit det så hade jag tagit saken med mer ro.
Fast jag är inte bitter, ändå. Jag överlever det här. Det känns inte överdrivet tungt. Jag har ju faktiskt kommit långt. Tänk bara, att jag fick en bedömare att tro på min bok, och en annan att i det närmaste bli grovt förolämpad av den. Det är inte dåligt alls, när man tänker efter. Ska man falla, ska man falla rejält. Skål för att jag försökte, i alla fall!
6 kommentarer:
Tråkigt att det ska vara så trångsynt att man inte ens kan bedöma manus för vad de är... Hoppas att du fortfarande känner dig pigg på att ta nya tag, i alla fall!
Tja, jag får se vad som händer härnäst... Jag lovade iofs mig själv att begrava drömmen efter det här försöket. Å andra sidan kanske jag måste få ett riktigt värdigt avslut på det hela innan jag kan få ro i själen. Ett par rejäla standardrefuseringar borde göra susen - så jag kanske låter boken gå ännu en rond för den sakens skull. Jag får se.
Det krävs hursomhelst mer än så här för att knäcka mig ;-)
Jag tycker ju då att det borde vara en styrka att din bok inte liknar alla andra deckare som ges ut. Man vilkl ju inte skriva samma sak som alla andra. Och som förläggare borde man väl definitivt vara intresserad av lite nytänkande?
Hur som helst så finns det flera förlag. Ge inte upp! :)
Manuset har fortfarande sina brister, vilket också var avgörande för beslutet, givetvis. Så där har jag inget att sätta emot.
Annars lät det faktiskt som om lektören irriterade sig på att jag inte skrivit ännu en Läckberg, eller en Marklund, och _det_ förvånade mig.
Jag förstår det liksom inte. Marknaden känns ju redan mättad med fantastiska författare som använder ungefär samma stil. Så då kunde det väl vara kul med en lite annorlunda deckare som liksom slajdar in på sidan med ett glädjetjut?
Tycker jag... Men jag är nog vääääääldigt partisk så man ska nog inte lyssna på mig *skrattar*
Nä, men jag håller med... Känns ju fel att refusera något för att det inte är som allt annat. Man tycker ju det bode vara tvärt om, som sagt. Känns ju inge bra när man själv vill skriva saker som är lite annorlunda... Får väl hoppas att det är annorlunda på fantasyfronten, om man skulle få nåt klart en vacker dag. :)
Tja, jag är inte så insatt i fantasy, som du nog vet vid det här laget, men nog verkar det som om man faktiskt söker efter originalitet - därför att fantasyläsarna är öppna för det och VILL ha det.
Sanningen är ju, att det finns en uppsjö av likartade berättarstilar och upplägg inom deckargenren, som alla funkar STORARTAT. Det kanske blir så att om man ska ge ut en deckare, så varför satsa på en stil som kanske inte funkar, när man kan satsa på en författare vars stil man _vet_ kommer att bli en given succé? Upplägget i min bok är _inte_ originellt, det kan ju tilläggas med en gång - men det finns i ärlighetens namn bara så mycket saker man kan göra med ett mord innan fantasin tar stopp (om man inte heter Bret Easton Ellis, eller så). Det är stilen - som är mer anglosaxisk än nordisk - som är det.
Hursomhelst, så är hela bokbranschen otroligt personlighets- och åsiktsberoende, det har jag iallafall lärt mig. _En_ bedömare tycker si, den andra så... Nu hade jag oturen att få två bedömare, vars åsikter i princip gick isär på varenda punkt. Där den ena tyckte huvudkaraktären var sympatisk och realistisk, absolut värd att presentera för en bredare publik, tyckte den andra att hon var shablonmässig och ointressant. Vad gör man, liksom *rycker på axlarna*?
Så när ( eller om) jag försöker nästa gång, kanske bedömarna blir _helt_ överens om att boken är crap, eller _helt_ överens om att den kan bli succé, istället. Man får la sträva vidare i gammal go stil tills man är säker på hur det faktiskt ligger till...
Skicka en kommentar