Jomen. Nu har orden börjat flöda igen.
Efter min omstrukturering häromveckan fick jag idéer till ännu en omstrukturering, som nu gjort att storyn hamnat i precis rätt ordning. I tilägg till Sebastians scener, hade jag nämligen lite problem med vissa scener där Charles figurerar. Inget allvarligt, men så som det såg ut tidigare, hindrades flödet i storyn. Plotten blev lite flackande, och det blev lite nödlösning över det hela, för att få allting att gå ihop, förflyttningar av karaktärer och vissa händelser och sådana saker. Nu träffade blixten mig i huvudet, och jag insåg plötsligt hur det borde se ut. Har nu ändrat upplägget ytterligare, och flyttat om de scener som var fel.
Därigenom fick jag idéer till en överbryggande scen, vilken jag jobbat på idag. Det blir rätt snyggt, det måste jag medge. Det känns nu mycket, mycket bra. Jag fick till och med in lite gos i scenen. Om man har explicita våldsscener i en bok, är det överhuvudtaget trevligt om man kan balansera med lite kärleksscener. Jag har däremot lite svårare att skriva kärleksscener, än våldsscener. Jag vill inte tona ut mina scener i romantiskt brus, men inte heller skriva en detaljerad avhandling i ämnet och avsluta med explosioner av sällan skådat slag, á la J. M. Auel. Jag vill ha det lagom autentiskt, lagom kladdigt, lagom mänskligt. Läste en artikel om det någonstans -- hur man undviker att skriva alltför romantiserat om eländet. Jätteintressant artikel, men nu när jag försökte googla på ämnet blev det bara extremt äckligt, så jag gav upp hela projektet. Folk lägger verkligen ut allt möjligt på internet... *rodnar*
Hursomhelst -- kärleksscener är inte lätt. Men nödvändigt. Fattas eventuellt bara en sådan scen till nu, så är jag i hamn, och slipper fler djupdykningar på den arenan.
Så nu rullar allting på fint. Det blir en bok. Jag tror det. Det blir faktiskt en bok -- inte bara lösa stycken. Jag har absolut allting som behövs för att få det att fungera nu, i alla fall om man tänker i röd tråd, struktur och upplägg. Temat är nog, om jag ska nämna något, "the imprisonment of souls", och det temat följer fint genom hela boken. Tyvärr ska det ju till lite mer saker än så för att det ska bli en bra bok. Typ bra, lagom originell handling, fint flyt i språket och sånt där tråkigt småplock. Om jag har fixat det, återstår att se -- när andra har sagt sitt.
4 kommentarer:
Härligt. Jag har fastnat. Försöker vrida lite, lirka med berättelsen, men jag måste nog ha semester. Jag tar med mig alla karaktärer, så drar vi iväg. Blir nog bra till hösten.
En välbehövlig semester skadar aldrig.
Däremot skulle jag nog -- väldigt ödmjukt -- vilja råda dig att inte vänta så länge som till hösten med att ta tag i det igen. Vila upp dig, men ta sedan tag i det så snart du känner att du orkar.
Det finns alltid en lösning. Skriv även om det inte känns bra, skriv tillfälliga lösningar, även om du vet att du inte kommer att använda dem senare, skriv på scener som kommer senare i handlingen (vet inte om du skriver i block, men som jag förstått det skriver du kronologiskt? Att göra ett avbräck från den ordningen och skriva de scener som känns lustfyllda innan du tar tag i det som är svårt kan kanske vara ett sätt att lösa blockeringen), eller skriv på någon annan berättelse. Putsa på det du redan har, njut av det du redan skrivit. Men skriv -- för det är, tror jag, det enda sättet det verkligen kommer att lossna på!
Jag älskar dina små smakprov och vill läsa mycket, mycket mer -- hela boken när den är klar!
Hur lång eller kort du nu än gör den, så ha en jätteskön semester, i alla fall :-)
Hej Linda!
Jag ska börja skriva på eget idag igen, efter veckor av frånvaro, så nu blev jag lite inspirerad av dina ord till den andra Johanna!
Johanna Wistrand
Alla har sina egna sätt att komma igång på, och det gäller förstås att hitta den man trivs med själv. För egen del har jag aldrig trivits med skrivövningar. Det enda rätta har liksom alltid varit att ta tjuren vid hornen. Så det här har alltid varit det enda rätta för mig: pyssla, stöka runt och greja med den berättelse jag redan har. Gärna behandla den lite vanvördigt, och inte så himla respektfullt -- bara för att visa för mig själv att det är *jag* som är herre på täppan!! Klipper jag ut stycken jag inte är helt nöjd med, eller osäker på, klistrar jag bara in dem i mitt "slaskdokument". Om jag ångrar mig senare, är det bara att ta in det igen . Mycket av min rädsla bottnar nämligen i det här: att inte våga röra mitt "verk" för mycket. Slaskdokumentet besparar mig ångesten, och gör samtidigt att jag kan röra mig fritt i berättelsen och behandla den som jag vill!
Skicka en kommentar