Det är faktiskt skönt att dubbeljobba med romanerna. Särskilt som en är på svenska, och den andra på engelska. Det är ju så att man förbrukar en hel massa energi när man skriver eller redigerar. Man öser ur, öser ur, öser ur. Ofta är det inget problem. Jag tycker inte det: eftersom jag skrivit kreativt nästan varenda dag i minst tre år, så har jag lärt mig hur jag ska tackla den saken. Ofta får man också lika mycket tillbaka -- när man tycker något är roligt, har man en otrolig förmåga att hämta nya krafter.
Men ibland tryter de, förstås. Att dubbeljobba är ett perfekt sätt att få kraft till båda projekt. Det är liksom en känsla av att när man blir lite trött på den ena, så finns den andra där att återvända till. Jag är faktiskt -- hurra! -- lika kär i båda just nu. De är väldigt olika (vilket kanske är en orsak till att jag under en period favoriserat den ena framför den andra? För att den nya stilen kändes fräschare?): Legacy är tung och svår, nästan utan humor annat än i små glimtar, och mycket karaktärsdriven. Det rätta skälet (usch, jag gillar faktiskt inte det namnet...) är lättare, med starkt driv och humor. Ganska mycket mer handlingsdriven.
Men de är båda produkter av mig själv.
Och Det rätta skälet... Jag gillar den nu. Den känns skön. Inte perfekt, men med några små justeringar kommer jag nu närmare vad jag velat ha från första början. Jag ökar... vad heter det på svenska? Tension? Spänning? Inte samma sak... Hursomhelst, så jobbar jag med att skruva upp tension på väl valda platser, samt förstärka alla konflikter (både yttre och inre). Jag har varit en aning för realistisk på en del platser. Det funkar givetvis inte. Överdriv. Skruva upp det, så att karaktärerna inte har några val, utan drivs framåt i berättelsen. Det är det här som gör skillnaden mellan en ganska sval, oengagerad berättelse, och en som folk vill läsa. Det vet jag nu, och därför är det ganska lätt att fixa till. Det är riktigt skönt att ha den kontrollen. Jag fixar även dialogerna -- lättar upp och kortar in. På det här sättet har jag nu krympt berättelsen med... hmmm... Vad kan det vara nu? Fem sidor? Och fler blir det säkert.
Legacy... Tja... Nu vilar den till sig. Jag får fortfarande hjälp med språket, men det går långsamt, så jag vet inte hur länge till det kommer att fortgå. De första kapitlen är i alla fall tillfixade och grammatiskt korrekta, vilket egentligen är vad som behövs för att locka en agent. Däremot väntar jag lite med agentletandet där, tills hela boken är färdigredigerad. Jag längtar tillbaka litegrann, men just nu lägger jag all energi på Det rätta skälet. Känns som en bra strategi. När jag återvänder till Legacy kommer jag ha nya fräscha perspektiv, ännu mer kunskap, och all energi jag kan behöva.
Helgens flyt: Brother-skrivaren fungerade inte (inget svart bläck). Vi tog den till Elgiganten. De bytte ut den till ny vara. Tyvärr hade de inte samma vara inne, så vi fick en annan, likvärdig produkt. En Epson, som är liiiiite bättre, liiiiiite snabbare. Tack, Elgiganten. Och visst blir man glad när servicen faktiskt fungerar? Inget krångel, liksom. Så nu är jag livsfarlig -- armed with a new skrivare! Bara så ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar