Har jag verkligen inte skrivit något inlägg sen jag städade datorn? Nej, tydligen inte. Det är väl inte så konstigt, i och för sig, för nu är jag faktiskt på sluttampen med Det rätta skälet (som inte ska heta så, utan istället ska döpas om till....[...]... Eller kanske.... [...]... Eller kanske hellre... [...]... Fasen också. Titlar som är så viktiga -- och så är de svårare att få till än själva boken!!) och är ganska fokuserad på den saken. Jag är nöjd på hur jag lyckats få ihop allting den här gången. De väldigt få luckor eller nödlösningar som fanns, är nu garanterat borta. Dialogerna är tajtare, karaktärerna utmejslade... Jag vet inte säkert hur många sidor jag bantat bort, men det är nog strax över tjugo -- och betänk då att det här är från en roman jag faktiskt ansåg mig vara färdig med för ett år sedan. Usch, så mycket man lär sig på ett år. Tillräckligt mycket för att inse att boken förmodligen inte är färdig nu heller -- men den är i alla fall så färdig den kan bli. Så här nöjd som jag är nu, har jag aldrig varit med den. Allting, och nu menar jag faktiskt allting, ligger fint på plats, precis så som jag vill ha det. De fel som nu finns, är ytterst små och kosmetiska. Annars känns allting komplett. Och just det där, mina vänner, är tillfredsställelse i sin yppersta form (i alla fall när man talar i typ... författartermer *host, ahem*).
Det är lite mackel att få ihop dagarna så att de innehåller något för alla, det måste jag erkänna.
Idag är jag däremot ganska nöjd: jag har hunnit förvärvsarbeta, mysa med ungarna, städa källaren, byta sängkläder, tvätta kläder, träna, duscha, ge ungarna kvällsmat, käka middag själv, ha en timmes tv-stund, och nu sitter jag här och bloggar, vilket jag snart måste sluta med om jag ska hinna skriva lite på romanen innan jag går och lägger mig... Fast innan dess måste jag nog hänga upp tvätten också... Just det, ja... Nå, hur som helst, så går det kaempegrejt, som ni hör. Det är trevligt att vara högeffektiv. Det går ju faktiskt att få ihop allting på ett ganska tillfredsställande sätt.
Nej, nu kan jag inte sitta här. Det är dags att skriva lite skönlitterärt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar