Ja, så kan det gå. Två sågningar väntade på mig i brevlådan idag. Samarbetar förlag? Man börjar undra. Sure, jag överlever bakslaget - vad fasen, sådant hör till - och sure, det är skönt att åtminstone ha fått veta, efter all väntan. Men... fan vilken usel timing. Just idag. Av alla dagar - just idag. Ironi med stort I.
Och jag har också fått reda på att förlaget som var intresserat, mycket riktigt är intresserat, och att de i princip skulle kunna tänka sig att gå vidare med boken om jag bara ändrade på de punkter de föreslog i sitt mail. Jag missuppfattade ju det hela och tolkade det som om de skulle fundera på saken med ytterligare en bedömning - men icke. Så mer än en månad har nu gått till spillo där. Trist. Jag vet inte ens om jag har lust att göra några omarbetningar. Why bother? All lust bara försvann.
Min farmor dog förstås för precis ett år sedan (under någon av de följande dagarna), och tanken på det gör mig rejält deppig. Det är nog det som känns allra tyngst. Gud, vad jag önskar att hon fortfarande levde.
Så - allt är, kort sagt, öken.
Vad mer kan man säga? Grattis på födelsedagen, kanske. Jag fyller år idag. Liksom.
2 kommentarer:
Två refuseringar på en dag låter tufft, men som du säger - det hör till. Det är få debutantmanus som blir svalda med hull och hår. På de stora förlagen är det omkring två till tre promille av insända manus som klarar nålsögat och blir utgivna.
Jag läste någonstans ett citat av den amerikanske författaren Richard Bach: "A professional writer is an amateur who didn't quit". Det är väl viljan det kommer an på, antar jag.
Men grattis på födelsedagen i alla fall!
/L
Jo, det kändes lite tungt. Man gnäller och gnäller på att förlagen aldrig svarar - och så PANG... så smäller alla till på samma gång. På "fel" dag och allt. Men, som Elofsson sa, man får bryta ihop och komma igen *ler*.
Och en dag kommer jag kanske förbi amatörstadiet, jag också.
Tack så jättemycket :-)
Skicka en kommentar