Igår fick jag Paketet. Nu menar jag Paketet. Med min ring - en replika av den ring som Jamie ger Claire i Främlingen (av Diana Gabaldon). Ja - det låter hur nördigt som helst. Och det är nog nördigt. Men jag är väl nördig då.
Det är ju så, att jag hamnade i en diskussionsgrupp om Dianas böcker för närapå ett år sedan. Där blev jag fast, och där lärde jag känna en massa underbara människor, med vilka en del jag nu har en ganska nära kontakt via ett mindre Yahell... förlåt... Yahoo-rum. I den stora gruppen - huvudgruppen - närdes en tanke på att skapa en sådan ring som Claire har. En exakt ring, som skulle se bra ut och vara handgjord. Kvinnan som äger den stora gruppen - en av "modsen" - tog tag i uppgiften, och såg till att få ringen uppskissad och sänd till en juvelerare. Sedan fick de som ville göra beställningar. På grund av uppenbara skäl (hantering och sådant) fick beställningen begränsas till 300 ringar (varav en ska gå till Diana själv). Jag hoppade på banan. Självklart.
Igår kom den på posten, sänd av kvinnan som äger gruppen. En underbar ring, absolut underbar!!! Så vacker att man blir helt tagen när man ser på den. Jag ska ta kort på den så fort jag kan, men just nu kan jag nämna att den är ganska bred, med ett underliggande och ett överliggande "band" i slätt silver. Mellan dessa band löper ett bredare band med små tistlar, som flätar sig in i varandra. Underbart vacker är den iallafall. Jag är HUR stolt som helst! För mig, som har Diana som en absolut mentor och vägledare, är det bara hur häftigt som helst att faktiskt ha en ring som på pricken liknar den som bärs av en av hennes starkaste karaktärer. Och veta att Diana själv kommer att ha en snart!
Med ringen hade kvinnan - Janice - också skickat två böcker om Minnesota (för hon bor där), en liten pin med delstaten fäst på ett band med Jamies klanfärger, en liten ficklampa/nyckelring med bilder från delstaten, en polerduk (så avancerad att jag inte vet hur man använder den...) och ett personligt brev. *snyft* Till mig! Till råga på all blev paketet postat på min födelsedag. Den saken gör att det känns lite bättre nu, att tänka på just den dagen, som annars gick helt åt h-e (förutom refuseringarna och minnet av min farmors dödsdag råkade jag ju trampa helt i klaveret hos Camilla Läckbergs blogg också, ju, vilket inte gjorde saken bättre).
Det är så fint att veta att Janice har gjort detta för mig! Hur ska man kunna tacka? Jag kan inte ens krama henne! Visst, jag har redan skickat ett tack och en massa cyberkramar, men ändå... Jag får sända riktigt varma tankar - vibbarna kanske går fram på något sätt.
----------------------------------
Som avslutning vill jag säga att det inte är fel att vara nördig ibland. Man får till exempel underbara vänner. Och fina ringar. Så fram för nördigheten!
1 kommentar:
Ser fram emot en bild på underverket! ;)
Skicka en kommentar