Blir inte mycket skrivande av i dessa heta dagar, som jag dessutom delar med mina små ungar, eftersom jag är väldigt arbetslös. Därför blir min reseberättelse lidande. Lessen för det, hörni --men den kommer.
Jag är väldigt opublicerad också, faktiskt. Fick min refusering häromdagen. Och återigen var det ett sånt där mjuuuuuuuuuukt nej. Största invändningen (och den enda de angav) var att de engelska namnen gjorde boken svår för de svenska läsarna att känna igen sig i (vilket gör att man undrar lite hur till exempel Elisabeth George eller PD James klarar att sälja böcker i Sverige...). Annars var boken mer välskriven än de flesta manus som kommer in, och den engelska tonen annorlunda och intressant. Deras råd var att jag antingen skulle förlägga handlingen till Sverige (nej!) eller möjligtvis skriva en "första bok" förlagd till Sverige, och använda "Det rätta skälet" som den andra boken i denna serie. Då skulle de jättegärna läsa om den för bedömning. Tja. Ett enklare sätt är att antingen ge själva rackarns i att försöka ge ut bokj-veln, eller också försöka hos något annat förlag.
*SUCK*
Vad jag önskar att förlagen kunde säga åt mig att sluta drömma. Att de kunde skrika åt mig att jag suger och att jag är riktigt, riktigt värdelös och att jag borde ge upp. Men det gör de ju inte. De sporrar mig att förtsätta, och det kostar tid och pengar och en massa energi. Numera höjer jag dock knappt på ögonbrynen av att bli refuserad, så den saken bekymrar mig inte så mycket. Refuseringarna blir bara mjukare och mjukare, och jag har dessutom haft turen att vid varje tillfälle få tips och råd om vad som stör, vilket har gjort att jag kunnat putsa och fila på eländet. Man vänjer sig. Hursomhelst, så verkar de problem som nu kvarstår, bero mer på förlagens egna uppfattningar, än på själva hantverket. Vilket är en slags bekräftelse på att jag kan skriva, i alla fall, om jag nu inte trodde det. Märker ni hur mina tankar börjar gå i cirklar? Fascinerande.
Hursomhelst... vad ska jag göra.... Köpa fler frimärken (jag är för sponsring, kanske jag ska nämna), eller starta grillen för ett härligt bokbål á la "Det rätta skälet"?
8 kommentarer:
Verkligen synd om du skulle sluta skicka runt ditt manus, när du får både personliga kommentarer (sällsynt, sägs det) och positiv respons (säkert ännu sällsyntare)! Förr eller senare smäller det säkert till och du har ett trevligt bokkontrakt på bordet. :)
Förstår att det är nedslående men försök se det positiva att du faktiskt får en personlig respons från bokförlagen! Bara det är en halv seger! Se det såhär: jag skulle gärna vara den som tog emot ett sådant brev.. helst ett telefonsamtal, såklart, men gärna ett snällt, personligt refuseringsbrev.. Helt ok för mig.
Ni har ju rätt båda två.
Ja, jag får väl slänga iväg manuset till ytterligare ett par stycken förlag innan det är dags att ge upp. Det här var ju mitt första försök hos ett stort förlag, och det försöket slog ju ändå ganska väl ut, får jag ju säga. Det är bra övning att bli refuserad på olika sätt. Jag har testat alla sätt nu: standard, brutal och trevlig. Jättebra -- för jag får ju se till att rustningen är tät, innan jag slänger Legacy till vargarna på andra sidan Atlanten.
Och jag är, sanningen att säga, faktiskt inte särskilt nedslagen. Lite halvfrustrerad bara, för att jag kravlar på fel sida om målsnöret hela tiden. Men också glad, därför att jag faktiskt blir bortskämd med fina ord från lektörer, och får så god tröst från trevliga bloggläsare :-)
wow! det är ju ett väldigt fint "nej"! Jag tycker du ska ge det några försök till, nästa förlag kanske jublar? Lycka till!
Tack :-)
Okay då... Bara ett förlag till. Eller kanske två. Högst tre... (fler än så och jag får ta Finax-lån för att klara portokostnaden)
Grattis Linsa! Otroligt bra respons ändå, se det som ett tecken på att du kommer ända fram en dag.
Johanna W
Tack, Johanna :-)
Det känns som om jag kravlar mig litegrann närmare målet för varje gång, i alla fall. Så vi får väl se!
Linda, kontakta mig är du snäll - ann (@) ordenrunt.se. Har kanske en idé.
Skicka en kommentar