Ja, the Devil. Och details. Som sagt...

Jaha. Här är jag igen. Och pysslar som vanligt med min story. Dagens (eller kanske veckans) utmaning är att verkligen gräva mig in i karaktärernas personligheter. Verkligen, alltså. Justera dialog och tankar så att det inte är något tvivel om att det handlar om olika karaktärer. Jag är redan ganska nöjd, men det skadar inte att djupdyka in i huvudena på dem lite extra, och se vad man kommer upp med. Just nu är jag inne i Sebastians huvud. Han har en del intressanta sidor: vänligt sinnad, men med vissa mörka drag och hemligheter och trauman... Han kan vara hänsynslös när han vill. Och så är han soldat. Och allt detta i kombination gör att det blir lite av en utmaning att vara inne i hans huvud. Sant: han är en av de lättare karaktärerna jag dras med. Och det är inte så att jag sliter håret från huvudet i frustration över honom, heller. Jag vill bara komma honom ännu närmre, undersöka honom in i minsta detalj.

Som till exempel... När han fått syn på en flicka han tycker är lite intressant... Hur tänker han då? Hur tänker en man som levat ensam en tid, som är soldat, som har ett varmt sinnelag med vissa kallhamrade tendenser? Jag frågade min man om det var sannolikt att en sådan mans tankar var mindre... hur ska jag säga... oskyldiga. Och min man sa att det var det. Han menade till och med att det nästan alltid är sannolikt att alla mäns tankar är mindre oskyldiga när de tänker på flickor de tycker är intressanta. Mhm, mhm. Det här var bra research. Jag släppte efter lite på mina egna lite mer romantiska, halvt oskyldiga tendenser och gav således Sebastian lite mer passande, orena tankar.

~~~~~~

They’d redone the garden, too. Arranged a parterre with a straight pathway that lead to and surrounded a large marble fountain. He approached it slowly, and stopped before it. It was a round and inviting piece, gracefully and quite freely decorated with leaves, stupidly glaring fishes, frogs, and, for some reason, grapes. In its centre, a marble statue of a young girl had been placed; blind eyes turned to the chestnut grove some yards away and arms gracefully following the lines of her head, she looked as though she was stretching toward the sun, or perhaps enticing a lover to come and warm her.

“I’d love to, sweetheart,” he said. “But I prefer it when my women give me some warmth back.”

Besides, her breasts were too small for his taste; he’d easily fit one of them in the palm of his hand, and have room over. He thought about the little Irish housemaid. From what he’d seen of her, her breasts had been round and soft, and so large he doubted he’d fit any of them into his hand. To fondle them would probably be quite a delightful experience, and her skin would probably be smooth as the marble on the statue, though pleasurably warm and sweet smelling. He could picture her lying underneath him, golden locks shimmering – was her hair the same colour everywhere? – and eyes a steady blue, the colour of fire where it was at its hottest, right beside the wick of a candle…
Good Lord, it was a long time since he’d had a woman. At least one he hadn’t paid for. A woman he’d chosen, because he needed her, and not merely because he’d sought the release of tension that came after lovemaking.

~~~~~~

Förmodligen är män långt värre (eller värre och värre... mer explicita, då) när de tänker på intressanta flickor, men det här är ungefär så långt jag är villig att dra det. Jag är inte helt säker på att en man skulle tänka på såna romantiska saker skimrande hår och färgen på hennes ögon i just ett sånt här ögonblick heller, men... lite frihet kan man väl unna sig? Och Sebastian har ju en lite mjukare sida, så det här behöver faktiskt inte vara helt fel, det heller. Har ni några invändningar kan ni ju höra av er.

Inte för att det här bökandet i texten är superviktigt -- jag skulle tro att jag är ganska djupt i allas POV som det är. Men det är jättekul att ta sig tiden! Jag kollar också på hur alla mina karaktärer uttrycker sig: om deras ord överensstämmer med deras sociala status, med deras bakgrund, personlighet... Försöker få det att stämma med tidsperioden också, inte använda för moderna uttryck, tänka på vilka svordomar de använder... Till exempel funderade jag på om det var troligt att man använde ordet "Djävulen" när man talade om samma figur, eller om det var mer troligt att man tog en omskrivning. I Sverige ville man ju helst inte omtala denna potentat med hans rätta namn, av rädsla för att dra till sig honom -- och samma sak gällde vissa djur, som varg och björn. Jag hittade inget svar på det här, men beslutade mig för att det var samma sak i England. Så nu refererar mina karaktärer till Djävulen som "Old Nick", som visst ska betyda "Hin Håle", på ett ungefär.

Förresten... Fick just ett SMS... Och HURRA!!! Kathy's man tog jobbet i Luleå!! Så nu är det klart: de flyttar hit!!!! Kat kommer till sommaren. Jag vet att man inte ska svära, men fy FAN vad glad jag blev nu :-D