Jag har vilat lite från bloggen, därför att jag velat se var saker och ting varit på väg. Nu vet jag, så nu är jag tillbaka. Med nytt jobb, till råga på allt. Och vet ni vad? Det känns som ett alldeles perfekt jobb för mig. Jag hade inte ens sökt det: det liksom föll ner i knäet på mig. Man får tacka och ta emot. Tack, tack.
Nu när jag har säkrat min överlevnad, känns det mycket roligare att skriva. Mindre frenetiskt, liksom. Jag kan på något vis ta ut svängarna och njuta av det jag skriver, utan att fundera så mycket på att jag måste göra något bra av det, eller att jag måste hinna klart tills... vad det nu är för luddigt mål jag satt upp. Vem bryr sig, liksom? Que sera, sera.
Och just därför blir det ju så mycket bättre. Eller så är det helt enkelt så att övning ger färdighet. Eller så beror det på något annat. Summa summarum är det fortfarande kul att redigera Det rätta skälet. Jag har till och med hittat en del "aha"-upplevelser -- sammanhang som jag inte förstått förut, men som nu faktiskt är ganska tydliga. Varför har jag inte tänkt på det förut? Därför, kära vänner, att skrivandet är en process.
Jag jobbar inte utifrån synopsis eller outline. Jag har vanligtvis ingen aning om hur berättelsen ska se ut innan jag sätter igång att skriva den, och har egentligen bara en liten aning om det när jag är klar med råmanuset. Jag tror att det är därför det tar så lång tid för mig att få mina berättelser som jag vill ha dem. Okay, jag måste väl säga att Legacy var väl någotsånär klar redan i råmanusversionen (övning ger tydligen färdighet). Det rätta skälet däremot, var en ren katastrof. Och nu överdriver jag inte.
Tänk på det: råmanuset får spreta åt alla möjliga håll och vara hur konstigt som helst. Det behöver inte vara en färdig berättelse, och du behöver inte ha arbetat efter synopsis för att få en färdig bok. Du kan ha scener som inte passar in, karaktärer som är töntiga och fel, motiv som inte stämmer, planteringar som fattas, fel i POV, fel ordning på scenerna, lösa trådar. Det gör inget! För varje redigering kommer allt det här att rätta till sig. Det kan visserligen ge en viss känsla av förlamande panik när man blickar över sitt råmanus och inser att allt är fel -- men så länge man är beredd att arbeta för att få det bra, finns det egentligen ingen orsak att oroa sig. Det är ju alltid, alltid du som har kontrollen!
Känns skönt att ha kommit till den insikten, efter alla dessa år!
Förresten, så tänkte jag lägga in ännu ett smakprov på min andra blogg. Ännu en middag! Jag älskar ju middagsscener. Det finns inget roligare ställe att skapa dialoger på (och jag älskar som bekant dialoger också).
3 kommentarer:
Grattis till nya jobbet! Hoppas att du kommer att trivas.
Egoisten i mig hoppas dock att jobbet inte ska göra så att du inte hinner blogga lika mycket. Det är alltid lika roligt att läsa dina inlägg!
Hur som helst, lycka till med såväl böcker som jobb!
Grattis till jobbet!
Och kul att det går så bra med redigerings- och skrivarbetet!
Det där om råmanuset behövde jag verkligen läsa - för jag har inte kommit till den insikten än, tyvärr... Det går intellektuellt men kroppen hänger inte med, eller vilken del det nu är som protesterar så evinnerligt! Tack för orden om råmanus!
Lycka till med jobbet och skrivandet!
Tack båda två :-)
Har nu avslutat första dagen på nya jobbet. Det är _mycket_ att hålla reda på, minst sagt... Men jag kan ju inte räkna med att veta allt första dagen, så det blir nog bra!
Cool like plastics: Jag tänkte ju lite på dig när jag skrev det där med råmanuset, ju. Jag vet hur det är.
Jag vet också hur det är med de där båda sidorna som kämpar mot varandra. Jag har inget gott råd att ge där annat än att envishet ger resultat. Kämpa på!
Du har grundstommen: en fantastisk idé till en story. Först gäller det att forma den idén till en bok med början, mitten och helst ett slut. Men den behöver inte vara läsbar. Än. I det här skedet behöver du bara lita på och njuta av att du har fantastiska karaktärer (för det har du) och en skön story -- och strunta i detaljerna, var du ska lägga fokus eller om saker och ting inte riktigt hänger ihop. Allt det där kommer förmodligen inte räta ut sig förrän du kommit en bra bit med storyn, eller förrän du redigerat en eller ett par gånger. Men det _kommer_, tro mig.
Det här är ju min egen högst subjektiva analys av läget, med en egenhändigt snickrad lösning därtill *skrattar*. Annars är ett råd att bara låta storyn "skriva sig själv". Lita på att den kommer att visa sig för dig: skriv som du känner att den vill bli skriven, och inte som du tror att en potentiell läsare vill ha den.
Viktigast av allt: ge inte upp!
Skicka en kommentar