The struts is back!

Okay -- the bird has landed. Hel och ren, kan tilläggas, om någon nu undrade över den saken. Och.... bloggvänner.... Jag måste säga -- måste verkligen säga -- att till alla de som undrade över det intelligenta eller förnuftiga i att dra iväg till Kanada i fem dagar för att träffa folk man aldrig sett, kan jag nu med eftertryck säga: HÅLL TYST PÅ ER, NI TRÅKIGA, TRÅKIGA MÄNNISKOR!!!
Det här var det bästa, det mest fantastiska, det mest livsbejakande och underbara jag NÅGONSIN gjort. Jag älskade varenda minut, jag älskade varenda människa, varenda litet möte, varje ljud, varenda doft, vartenda litet synintryck. Att åka till Kanada och träffa dem alla VAR det mest intelligenta och förnuftiga jag någonsin hade kunnat göra, för nu är de här underbara, generösa och vackra människorna mina riktiga vänner, som jag nu verkligen kan säga att jag känner och älskar. Några av dem är äkta vänner för livet, en av dem min sanna tvilling, både, ska sägas, till utseende och själ. Och att se min största idol, ta henne i hand, höra hennes röst -- ja, höra henne läsa sina egna böcker så som de var ämnade att läsas, och träffa hennes underbara man och veta att han är inspirationen till en alldeles fantastisk karaktär, var så oerhört roligt och inspirerande att det inte går att beskriva i ord. Allting var mer än jag någonsin kunnat drömma om, och jag har haft så roligt. Jag är så glad att jag tog den här chansen. Jag är så glad att jag vågade. Jag är SÅ glad att jag fick lov!

I vilket fall som helst, så hade vi tyvärr ingen tillgång till Internet under helgen -- det här året var den tillgången belagd med kryptering -- så jag har inte kunnat rapportera om mina dagar som jag lovade. MEN, jag skrev dagbok och jag tänker ge er alla detaljer för varje dag som gick, så som jag kommer ihåg dem.

Jag har, ska jag väl också säga, en intervju, som jag nu måste sammanställa och sälja -- och jag tror faktiskt att med de nyheter som följer, kommer det att gå ganska bra. Dessutom är intervjun och omständigheterna runt omkring lagom absurda för att vara roliga att läsa om, så... allt pekar på att det kommer att gå bra.
















Ett bildbevis.
Den vackra varelsen i djupblått är givetvis Diana. På hennes ena sida sitter George och håller bandspelaren för mig. Det är alltså han som har röd t-shirt (och skägg). Och på andra sidan sitter jag, och ser ut att vara i färd med att ställa en fråga (Diana ser åtminstone ut att lyssna intresserat). Bakom mig går Dianas assistent Susan förbi.

Okay, det var allt för nu. Jag återkommer med detaljerna!