Knappast nån nyhet

Idaaaaaaaag.... Har jag redigerat. Vilken överraskning, va? Fast nu rör det sig framåt, i alla fall. Jag kavar mig fram i dyn, och tar mig sakta mot de mer (i mitt tycke) roliga partierna av boken. Det är ju så, att det här inte nädvändigtvis är tråkigt för läsaren. Givetvis inte -- för det skulle jag ALDRIG ha stått ut med. Men man har ju sina favoritscener, och de som inte är favoriter. Tyvärr är det ju så, att de som inte är ens favoriter, ofta är de scener som behöver mest omtanke och kärlek. De är lite av bokens problembarn, sådär. Man kan inte strunta i dem. Man kan inte ignorera dem. Man skulle kunna ignorera dem (det är jättelätt gjort, tro mig) -- men det skulle antagligen resultera i mer skada än nytta. Så jag pysslade och fixade, och visst formar det sig undan för undan till något som är någotsånär som jag vill ha det.

Kollade dessutom lite på de här sköna snubbarna idag. För att jag kände för det, liksom.
The Wicked Tinkers, som de heter. De är ett kaliforniskt band som blandar skotsk folk/stridsmusik med lite australiensiska toner, kan man säga. Fullt ös hela tiden. Man blir liksom stridslysten och glad på samma gång, och det kände jag för att vara just idag. Det var längesedan jag lyssnade på den här sortens musik överhuvudtaget (augusti, faktiskt, i Fergus) så det var en skönt att på nytt knyta bekantskap med den. Katten såg dock lite förvirrad ut, men jag vet inte om det är för att han gillar det, eller för att det stör honom. Förmodligen det sista...

Och.... Tja... Den uppmärksamme kanske chockas av att jag ändrat layout på bloggen också. Ja, det chockar mig också, litegrann... Vi får se hur länge jag står ut. Men lite förnyelse är aldrig fel.