178 950 ord. Det här går åt pipsvängen. Nåja, man ska kanske inte bli arg över att romanen växer när man redigerar. Fast den måste ju växa på ett bra sätt. Hursomhelst, så tror jag att det än så länge inte är någon fara just för Legacy. Som jag kanske har påpekat redan, så känns den under kontroll. Redigeringen skalar bort det som känns töntigt, och tar fram det väsentliga, så att det blir vasst och bra. Jag hade till exempel ett parti som jag skrev lite innan jag kände min karaktär riktigt och... Ja, jag erkänner: den var cheesy med double cheese on cheese, som det brukar heta på ren amerikanska. Och så får det inte vara. Inte i den här boken, i alla fall.
Så nu skrev jag om rasket, och lade karaktärens röst så som den skulle låta, om jag inte låtit mig själv förblindas av "nu ska jag skriva en scen som är lite laddad och rolig med sexuell spänning"-tänket. Den kunde nämligen inte bli så, eftersom det inte passade karaktären och för att det faktiskt inte fanns någon sexuell spänning närvarande. Konflikten låg på ett helt annat plan, och jag såg till att lyfta fram den så gott jag kunde, vilket gudskelov slutade med att det hela blev känsloladdat och finstämt istället. Ingen cheese -- åtminstone inte som jag ser det. Säkert adderade det här fixandet och trixandet en hel del extra ord till mätaren, men det får det vara värt.
Idag kämpade jag också med en av de mer brutala scenerna i boken, för att få den rätt. Men den är svår. Jag har skrivit om den till guds förbannelse, och det känns aldrig riktigt klockrent. Det är Charles som figurerar i den här scenen, och hans röst brukar annars vara väldigt lätt att få fram. Just här, är han däremot extremt vrång. Han vill faktiskt inte vara med alls. Jag hoppas att det beror på alla de känslor som är inblandade, vilket gör att det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är han vill ha sagt och vad hans motiv är. Tro mig, i den här scenen har han... en hel del motiv. Jag tror dock att jag börjat få kläm på det hela nu -- åtminstone känns det som om jag är på rätt väg. Jag får kämpa lite till, och se vart det leder.
Och nu ska jag... gå och lägga mig. Tjingeling!
1 kommentar:
Hej Linda!
Jag har inte läst dina litterära texter så ingående (hinner inte, måste välja bort det), men jag tänker att om Charles helst inte vill vara med alls, kan du skriva scenen efter det, efter hans inställning/vrånghet (ordknapphet?)?
Låter klokt att följa karaktärernas så som du gör istället för att tvinga på dem scener, som scenen med sexuell laddnin. Jag gilar inte när författare använder sina karaktärer som viljelösa marionettdockor.... En läsare dessutom direkt när det inte känns äkta. Låter som att ditt manus både är karaktärsdrivet och handlingsdrivet. Låter riktigt spännande!
Johanna
Skicka en kommentar