torsdag, september 06, 2007

Ett stort nät

Jag vet inte hur det kom sig, att jag började tala om totemdjur och kraftdjur med Ruth, Kat, Janice och Grace över internet. Jag tror Kat nämnde att hon kommit underfund med att hennes måste vara en trana, och så sa Janice att det var hennes också. Sedan sa Grace att hon tyckte det här var jätteintressant. Sedan var diskussionen igång. Själv hade jag inte direkt hört uttrycket förut. Bara i periferin, sådär, utan att det intresserade mig särskilt mycket. Så här är det tydligen:

Varje människa har sju totemdjur. Dessa djur är som ett personligt "horoskop" där djuren representerar våra krafter och egenskaper.Inget djur är bättre än något annat. Musen är djuret som studerar saker mycket ingående och nära. I dag är det en mäktig gåva att ha med sig när vi annars springer förbi så mycket information.Djuren har olika positioner runt oss, i de olika väderstrecken, och deras egenskap beror även på vilken plats djuret har.Utöver totemdjuren har vi också kraftdjur. Det är våra personliga skyddsdjur. (http://kvinnokraft.net/totem.htm)

Det lät ju kul, tyckte jag. Undrar vad mitt kraftdjur är? Det finns tydligen också olika sätt att ta reda på detta: meditation är det vanligaste (vilket låter krångligt). Eller så kan man ställa sig vissa frågor, som ska leda fram till vilket djur det gäller. Eller fråga efter det, och hålla alla sinnen öppna för vad det kan vara. Jag valde det sista, lite halvt på skoj. Funderade sedan lite på, vilket djur som kontinuerligt spelat stor roll i mitt liv. Jag kom, till min förfäran, bara på ett enda. Det enda djur jag verkligen fruktar, men också fascineras alldeles obönhörligen av. Som jag tycker är spännande, men jävligt hemskt. Ni vet, inte sant? Om ni följt min blogg, vet ni. Just det: spindeln. Och så fort jag kommit underfund med det här, kändes det faktiskt helt rätt. Om det nu fanns nåt sånt som kraftdjur, så var spindeln mitt. Givetvis.
Sålunda, slog jag upp betydelsen av att ha en spindel som kraftdjur. Och... Jag måste säga att beskrivningen på spindelns egenskaper faktiskt -- faktiskt, allvarligt -- var riktigt chockerande att läsa (http://www.linsdomain.com/totems/pages/tarantula.htm):

Creativity and Weaver of Fate
A spider totem teaches you balance
--between past and future, physical and spirit,male and female.She is strength
and gentleness combined.She awakens creative sensibilities and reminds you that
the past is always interwoven with the future.

Tarantulas (and all
spiders) are the keepers of the primordial alphabet and can teach you how to
write creatively. Her body is shaped like the number 8 and she has 8
legs, which is symbol of infinite possibilities of creation.Her 8 legs
represent the 4 winds of change and the 4 directions of the medicine wheel.
Spider's message is that you are an infinite being who will continue to
weave patterns of life and living throughout time. Do not fail to see the
eternal plan of creation.
Those who weave magic with the written word
usually have this totem.
Alltså... Hm... Är det inte lite underligt? Lite? Så där så att man funderar på om det kanske möjligtvis faktiskt ligger nåt i det här med totemdjur? För varför i hela fridens namn... liksom... Hur kunde jag... Ja, jag saknar ord. Jag är ingen New Age-älskare, det ska ni ha klart för er. I min ungdom hade jag kanske en period när jag var mer inne på sånt här, men jag växte ifrån den saken. Jag tror att det finns mer i världen än vad vi ser med blotta ögat, men det är inte så att jag aktivt söker efter denna andra dimension, eller vad det nu är. Så det här... Fick mig ärligt talat att höja på ögonbrynen.

Dessutom var det jätteskönt att få reda på. Det här förklarar min största fobi, liksom -- för min största fobi är inte (vilket ni också vet, om ni läst min blogg) just spindlar. Jag är vettskrämd för DÖDA spindlar. Vilket ju nu känns ganska logiskt, om man ska tänka symboliskt. Spindeln... Kreativitet. Död spindel... Tja.

Ja, det här fick mig i alla fall att byta wallpaper på min datorskärm. Numera pryds den av en spindel -- som en symbol för kreativitet och det skrivna ordet och en hyllning till ett djur som faktiskt är ganska... coolt.

5 kommentarer:

Cool like Plastic sa...

Intressant, och roligt! Hade ingen aning om att det var så många djur! Att ha ett eller två, är vad jag hört, men då kallas det väl skyddsande, har jag för mig. Då måste spindeln vara min också, och jag har alltid gillat små - betoning på små - spindlar, haft som husdjur, ja, ofrivilligt alltså, men aldrig haft nåt emot dem. Modigt av dig att ha en spindel som wallpaper! Då måste du ju se den där saken varje dag! Huuh, säger jag, för jag vet hur det är med fobier...

Nu måste ju jag ta och gräva i vilka mina totemdjur är... Om man ska gå efter djur som man av nån okänd anledning gillar extra mycket, så är det givet att jag har en rovfågel av nåt slag, tornfalk, antagligen, och räv. Men det är ju bara två! Ja, och så spindeln, förstås. ;)

Linda G sa...

Spindlar som husdjur, ja... Ärligt talat -- det här är alldeles sant -- vi har just i detta nu en husspindel i köket som vi kallar Ernst. Han trivs i ena hörnet, och är ganska trevlig (så länge han håller sig där, vill säga).

Det wallpaper jag hittade var ganska snällt för att ha spindeltema, också. Man ser den knappt:

http://visualparadox.com/wallpapers/spider.htm

Helt okay -- dessutom ser den lite lagom overklig ut. Perfekt!

Och, som du säger: nu är det bara att kavla upp ärmarna och se sig om efter de övriga djuren ;-)

Sama sa...

Coolt och intressant! Inga spindlar här inte *springer o gömmer sig* Hatar spindlar o klappar ihjäl dem så fort jag får möjlighet (alternativt säger till någon modigare att klappa ihjäl dem).
Ska genast ta och gräva i vad jag kan ha för totemdjur!

Cool like Plastic sa...

Ernst, vad gulligt, låter som en äldre och sympatisk herre. Ja, oj, jag blev verkligen inspirerad, tack för ditt inlägg om totemdjuren, blev en lång blogg hos mig av det hela! :-D Och du har rätt, det var inte så farlig spindel. Då var spindlarna värre i en serietidning som jag läste där det t.om. var med en läskig förvandling, över ett par rutor, där en ung flicka blev till en gigantisk jättespindel (i grottor där det fanns både massor av mindre och andra större spindlar).

Linda G sa...

Ernst, vad gulligt, låter som en äldre och sympatisk herre.

*skrattar* Ja du -- och precis som en viss annan Ernst är han dessutom grymt bra på att dekorera. Hans små bara fötter (spindelns, alltså...) trippar omkring i jungfruligt vitt nät i hörnet av vårat kökstak. Snyggt, på ett sätt. Om man inte har något emot spindelnät (vilket jag inte har, om jag bara slipper röra vid det).

Nej, nu ska jag svänga förbi din blogg och läsa. Blev ju rejält nyfiken :-)