Ja... Nu är ni bra nyfikna på hur allting har artat sig, va? Ni riktigt brinner av otålighet, ni kan knappt bärga er: blev det en epilog? Vad hände med scenen som blev så lång? Slaktade hon den trots allt?
Jo, vänner, så här blev det:
Imorse satte jag mig vid datorn med en stor kopp kaffe. Eller, faktiskt så hade jag, dagen till ära, hällt kaffet i ett tjusigt, handblåst Bodum-glas. Det ser så stiligt och lyxigt ut med kaffe i glas, och jag ville känna mig lite stilig och världsvan den här morgonen (jag får mina ryck ibland). Hursomhelst, så hade jag under natten fått tillräckligt mycket ingivelse för att veta att den långa scen jag presenterade i bloggen igår, var till hälften mycket bra, och till hälften onödig. Jag började med andra ord med att stryka den senare hälften, och skriva om. Resultatet blev en aning kortare, och riktigt trevligt, tycker jag. Sedan... började jag på en ny rubrik. Och rubriken var faktiskt "Epilog". Det blev en epilog!!! Som faktiskt ligger på... hmmm... låt se.... Jäpp. Slagkraftiga 273 ord! Det ni! Och det blev riktigt bra, också.
Vill ni läsa den, förresten? Jag tror att det är ganska riskfritt att posta den här i bloggen, eftersom... tja... det knappast är troligt att den här boken kommer ut i Sverige inom en överskådlig framtid (om alls. Eller i Amerika. Man vet ju faktiskt inte). Och glömska är en bra vän ibland, som ni vet. Så jag skulle med andra ord kunna posta den utan problem. MEN -- ni kanske inte VILL läsa den. Och för att inte göra något ni inte vill, så tänker jag nu fråga er vad ni vill. Antingen vill ni inte läsa något alls (det kan ju faktiskt vara så att ni inte är intresserade, eller att en spoiler känns fel). Eller så vill ni läsa epilogen. Eller så kan ni välja om ni vill läsa ett annat utdrag ur boken. Vi kan ju sedan utveckla det därifrån med ännu en enkät, så att ni kan få välja inriktning på scenen. Det kunde kanske bli kul, det också.
Gör er röst hörd! I'm all yours -- jag gör precis som ni vill. Vi försöker, så får vi se vart det landar!
4 kommentarer:
Vilket roligt grepp!
Hrm... *funderar*
Jag vill inte läsa epilogen! Jag gillar inte att få slutet serverat i förväg, brukar inte "smygkika" på sista sidan för att få veta hur det går. Det vore som att öppna julklappen två dagar före jul...
Däremot skulle jag jättegärna vilja läsa början på boken. De allra första sidorna!
Början är ju så viktig; kommer jag att "fastna" för storyn? Kommer jag bli sugen att läsa mer? Kommer Legacy att gripa tag i mig?
;)
/ Malin
Jag vet absolut vad du menar! Och med tanke på vad du sagt, kommer jag kanske se till att "gömma" epilogen om det skulle bli aktuellt. Då kan de som vill, läsa, och de som inte vill, kan välja att slippa. Det är mer rättvist.
Och början... Jo då. Den skulle jag väl kunna servera. Jag får fundera på det lite bara. För den är lite.... hum.... halvläbbig, sådär *skrattar*.
Hmmm...
Nu blev jag ju inte aaaalls nyfiken...
Hur som helst vill jag tillägga att det är väldigt givande att läsa din blogg, läsa hur du resonerar kring ditt manus och dina karaktärer.
Det har gett mig mycket inspiration kring mitt eget skrivande. TACK!
Göm epilogen, jag läser den NÄR (inte om...) boken kommer ut på svenska.
Nu blev jag ju inte aaaalls nyfiken...
*skrattar* Tja, du kanske blir besviken när du väl läser. Vi får väl se. Det kanske dyker upp nåt här framöver. Och tack så hemskt mycket för dina vänliga ord. Det är jätteroligt när folk läser och ÄNNU mycket roligare när de har behållning av det hela!
Lovar att gömma epilogen på nåt riktigt listigt ställe ;)
Skicka en kommentar