Igår var det dags för ett besök i min gamla goa hemstad -- Götlaborg! Eller åtminstone Angered, som är nog intressant, åtminstone för ungarna, som (på gott och ont) är svältfödda på storstadsliv.
Eftersom allting i den söta lilla staden där vi bor nu ligger inom gångavstånd, och en bussresa till närmaste "storstad" Lysekil är ett i mitt tycke ganska krångligt projekt, vilket gör att jag hellre tar bilen, står följaktligen bussresor högt på min lista över Saker Man Måste Göra när man besöker Göteborg. Jag parkerade därför bilen utanför mina föräldrars hus, och så promenerade vi till busshållplatsen som ligger en kvart därifrån (om man har korta ben, vill säga. Vilket mina ungar nu har). Där tog vi bussen. Jättespännande. På den stora stationen i metropolen Angered gällde det sedan att ha koll på var mina små förvirrade lantkycklingar tog vägen. Det är ju inte lätt när det viner förbi spårvagnar på ena sidan och bussar mullrar på andra sidan, och det pressar på folk från alla övriga håll och kanter. Pojken var angenämt lugn och städad, medan flickan hellre ville krama reklampelare och vinka till duvor än hålla mig i handen. Men det gick bra. Och vad kan man säga, annat än att det är lite gulligt att gå omkring i affärer med ett par storögda ungar? Vem behöver till exempel Liseberg -- när det finns rulltrappor:
"Mamma, mamma, KOLLA, kolla där!! Får vi åka??? Får vi???"
Charmigt.
Jag körde hem så att jag kom i tid precis till klockan sju, då det var dags för det månatliga conference-samtalet till USA. En timmes småprat med Ruth, Grace, Janice och Kathy -- kan det bli bättre? Det blev däremot inte så mycket skrivande igår, och i ärlighetens namn blir det inte så mycket gjort idag heller. Å ena sidan är det inte helt lätt, eftersom sonen idag har feber och båda barnen således är hemma från dagmamman, men å andra sidan sitter jag ju här och bloggar, vilket är tid som kunde ha använts till annat kreativt skrivande. Fast det är en annan sak, förstås. Annars misstänker jag att det är någon slags panikångest som får mig att hålla mig undan Legacy just nu. Jag har bara två kapitel kvar, innan första redigeringen är gjord. Det känns i maggropen. Sorgligt, och lite skrämmande, sådär. En stor redigering kvar bara -- då varenda ord ska gås igenom i detalj -- sedan blir det testläsning, ännu en redigering, synopsis och sedan... Bär det iväg till det stora landet i väst. Jag funderar faktiskt på om jag skulle lägga ut lite tentakler hos Nordins Agency. Jag vet inte, det kanske kunde vara tryggt att låta en svensk agent hantera det hela. Lite trevligt också, att hålla sig på "hemmaplan". Å andra sidan känns det väl inte som om de sysslar med "såna som jag", så det är väl knappt ens värt att fråga. Lika bra att skaffa sig en amerikansk agent från början, menar jag. Nå, jag får se. Det är en bit kvar tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar