Suck. Igen. Suck, suck, suck. Varför blir den här bloggen, som skulle handla om min väg till att bli publicerad, allt annat än just en blogg om min väg att bli publicerad? Jo - därför att ingenting händer. Ingenting. Ingenting in absurdum.
Gick ut och hämtade posten alldeles nyss. Ingenting där. När ska jag få besked? Jag börjar känna mig som matadoren i filmen om Tjuren Ferdinand: "Stånga mig! Döda mig! GÖR nånting". Jag känner mig så himla bunden av det här. Jag kan inte göra någonting. Kom igen, förlag - ge mig någonting så att jag kan komma vidare. Ge mig ett nej, då. Skjut ner mig. Kom igen! Bara ni gör någonting!!!
Det börjar till och med bli tråkigt att intala sig att så länge jag väntar, så finns hoppet kvar. Just nu känns det som om jag skulle kunna byta ut hoppet mot vetskap vilken dag som helst, även om vetskapen innebär att hoppet krossas definitivt. Då kan jag börja om. Pyssla vidare med boken tills den blir perfekt. Fila och putsa - vilket är en av de roligaste sakerna med att skriva romaner (jag är nog lite pervers när det gäller den saken... ). Eller släppa den, och koncentrera mig på skolan, eller på en ny roman.
Jag hade nog inte varit så otålig om jag inte hade vetat att någon därute är positivt inställd till boken. Det finns ju någon som tyckte att den kunde bli riktigt bra, och ville se den i tryck. Den personen har inte hört av sig. Ingen på det förlaget har hört av sig. Det har gått en månad nu. Antingen går romanen rundgång på deras förlag och får en massa omdömen, eller så har man typ tappat bort den. Jag vet inte. Det hade varit lite vänligt av dem att iallafall skriva ett kort mejl och förklara vad som händer. "Vi har nu sänt ditt manus för vidare översyn. Kontaktar dig senare för vidare besked". Men nej.
Tills dess får jag bara nöja mig med att älta och älta om det lilla jag har. Vilket är himla tråkigt, även för mig...
Linda G
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar