Poängpromenad

Söndag, söndag. Ännu en sådan där underbar, varm höstdag. Hela familjen tog oss ut till sommarstugeområdet (se bild) för poängpromenad. Detta evenemang anordnas av det lokala idrottsförbundet varje söndag, och brukar vara ganska trevligt. Det var det nu också. Sträckan den här veckan var varierad, men bitvis vagnvänlig (och där den inte var det, fick min man och min svärfar bära den över terrängen). Vi gick genom Rixö samhälle - som är underbart - och sedan upp i det gamla stenbrottet intill, som numera ser ut som ett månlandskap i sin karghet. Ibland hör man folk säga att man "våldfört sig på naturen". Jag måste tyvärr säga att så har skett i Rixö stenbrott. Bergväggarna sluttar stuprätt, halvt bortsprängda och nakna, och nedanför dem ligger dessa enorma massor skrotsten. Det är storslaget på något vis, med vattnet alldeles utanför också. Men det är inte särskilt vackert. Fast - stenbrottet är en del av samhällets historia, och en del av kulturen i sig. Mycket har hänt i dessa gamla bygder, och mycket av det är förknippat med stenhuggarna som bodde där.

Nästa vecka är... en ny vecka (egentligen ganska logiskt, när man tänker efter). Jag undrar vad som händer då? Eller vad som inte händer då, snarare. För jag skulle väl inte tro att något förlag hör av sig? Har alla glömt mig? Vad händer egentligen? När ska jag få kliva ur det här vakuumet? Jag vågar ju inte öppna dokumentet med romanen och ändra i det. Jag vill inte heller. Jag orkar inte starta någon ny roman, när jag inte vet hur mycket ansträngning jag kan lägga ner på den. Jag har skrivit några rader, visserligen, men bara på skoj och utan någon direkt baktanke med det. Jag orkar inte engagera mig. Fast det, såklart - man ska väl inte hoppa från projekt till projekt heller. Nästa roman får komma när och om jag känner att tiden är inne. Det kanske tillochmed blir en fortsättning på "Det rätta skälet". Hursomhelst, så känner jag att jag snart måste få reda på vad som händer, innan jag blir galen!

Linda G