Paket!

Gissa vad som kom med posten idag? Nej - det är klart - det är ganska svårt att klura ut, liksom. Men att det var ett paket, känns kanske ganska självklart. Min japanska kompis... Eller.... Han är en Australiensisk grek som bor i Japan, rättare sagt... Han har iallafall skickat ett paket med en CD innehållandes bilder från när han var i Sverige (jag reste till Växjö för att träffa honom, och det var jättetrevligt!!!), och en påse grönt te (ÄKTA vara, som är det GODASTE som finns) och japanska riskakor. Snacka om att man blir glad när sånt händer. Han är helt underbar. Han är en av dem jag mött genom gruppen som diskuterar Diana Gabaldons böcker på nätet, och har blivit en jättegod vän som jag inte vill vara utan. Internet, liksom. Who'da thought?

Nu ska jag packa ihop ett litet paket till honom. Saltlakrits är givet, antar jag. Väger inte så mycket heller. Och en Håkan Helsström-skiva. Han älskar Sverige och svensk musik, nämligen. Han är galen i Kristina från Duvemåla, till exempel. Så jag "visade" honom Håkan Hellström när han var här. Både han och hans japanska vänner som var med älskade "Känn ingen sorg för mig, Göteborg". Så Håkan ska gå på export, om han inte redan gjort det på egen hand.

Givetvis har inga besked trillat in idag heller. The saga continues. Det börjar kännas som att det kommer att vara väldigt overkligt den dagen jag verkligen får besked (vad svaret än blir). Man har ju vant sig vid att vänta, så herregud, vad gör jag när jag inte behöver vänta mer? Det är som att bli klar med romanen. Känna att den är färdig. Och veta att jag inte behöver kämpa mer med den förrän någon eventuellt ber om det. Jag hade förfärlig ångest över det. Någon slags tomhetsdepression light. Nu har det gått över, och jag har istället svårt för att se på den. Det är som att... om jag öppnar dokumentet och läser, kommer jag se alla fel i den och må dåligt. Eller så... Nej, jag vet inte. Men det känns inte bra, iallafall. Tvivlet, igen.

Linda G