Nu går det verkligen trögt, alltså. Jag kämpar mig fram i sirap. Givetvis är det bara en temporär svacka, och det lilla jag nu faktiskt får till om dagarna är bättre än inget, men jag önskar att jag hade lite mer... självdisciplin. Och jag vet inte riktigt vad bristen på densamma beror på. Kanske för att jag nu är på stycken där jag svettats blod för att ens få dem halvbra från första början. Om det är scener jag har slitit med, så är de dessa, där Meredith (förut hette hon Stephanie, för den som inte känner igen namnet) hamnar i en ny miljö, långt från en kvävande tillvaro hos sin man. Tack vare en hel del omändringar, är allting nu i rätt ordning och åtminstone rätt snyggt på det viset -- men det är fortfarande bara
halvbra. Hittade en övergång som jag måste brodera ut lite, eftersom den som finns är väldigt abrupt. Och ett kapitel vars övergång är tråkig, och måste skrivas om. Och så måste jag dyka lite djupare ner i huvudpersonens POV lite överallt, eftersom det är en aning för ytligt som det är nu (vilket givetvis adderar till den där lite oengagerade känslan). Dåliga, taskiga kapitelavslut har jag också en del. Bara för att jag inte orkat. Jag kom halvvägs i tidigare redigering, genom idogt arbete för att arrangera allting som jag ville ha det -- och visst blev det bättre, också. Men inte
bra. Och där har jag lämnat det. Det kan jag givetvis inte göra nu. Nu är det fight or die som gäller. Och jag ska vinna... baske mig... men gud vad jobbigt det känns.
Men det är så det är. Skrivande är inte alltid en skimrande dröm. Tror man det, är man jättefel ute. Skrivande är faktiskt ganska ofta att kämpa sig uppför och att slita sitt hår i frustration på vägen över att ingenting ser ut att bli som man vill. Och varje gång, är bara att kämpa på. Skriva, skriva om. Putsa, fundera, putsa mera. Tillslut blir det rätt. Det blir det alltid. Nåja.
Perseverance: Steady persistence in adhering to a course of action, a belief, or a purpose; steadfastness
-
And don't you forget it!
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar