Mumbo jumbo??

Ibland, när jag vill vila hjärnan från text, glider jag ut på nätet och undersöker kul saker. Just nu svärmar jag för astrologi och numerologi. Det är kul, det där. Himla fascinerande -- det leker med ödet på ett så fantastiskt sätt. Ger en viss tillförsikt för oss stackars själar som svävar i limbo och inte vet riktigt vad vi ska göra av våra liv, också.

Hursomhelst, så beslutade jag mig för att kolla upp det här med mina karaktärers namn via numerologi, bara som ett litet halvseriöst experiment. Om det är så, att namnet är förutbestämt, så borde det ju betyda att de namn jag ger mina karaktärer (det är ju en form av att döpa någon, eller hur?) skulle vara förutbestämt. Jag beslutade mig för att kolla upp mina karaktärers "Heart's desire" eller "Soul urge", som kort och gott bestämmer vad som är deras riktiga, inre drivkraft, deras passion, det allra innersta målet för deras existens. Själv är jag en åtta, kan nämnas. Och det stämmer nog rätt bra, också. Eller väldigt bra, till och med. Hursomhelst, så blev resultaten så här för mina två huvudkaraktärer:

Protagonisten Meredith Bradley har Soul Urge number 7. Det betyder att hon är analytisk och fjär, svår att komma in på livet, rädd för känslor, både sina egna och andra. Hon har svårt för att lita på andra och det är också de största utmaningen för en sjua, att lära sig att lita på sina medmänniskor. Och med det i åtanke, måste jag visa er det här, ur en dialog, där Meredith sätts på prov just i det här avseendet:

-------------

“You want to reach Dover, n-ést ce pas?”

“Of course.”

“I do too. I know we will, if we keep strong and determined. And I swear I will protect you on the journey. Not let you suffer any harm. So you see, there is really no need to fear me.”

“I understand. I do,” she said, seeing the sceptical look he gave her. “But it’s not very easy to... to trust you either.” She lowered her head. “I don’t... trust strangers.” Or anyone else.

----------------

Med tanke på vad numerologin säger om henne, är det ju ganska häpnadsväckande, att det är faktiskt här hennes problem ligger i boken (ett av hennes problem, vill säga. Hon har en del att jobba med, om man säger så). Det är det här hon kämpar med, och det är det här allting i slutändan utmanar henne till: hon tvingas in i en situation där hon måste lära sig att lita på en annan människa. Hon tvingas också konfrontera sina egna känslor och rädslor, dela dem med den här personen i en ganska (hoppas jag) hjärteslitande scen -- precis det som en med Soul Urge nummer 7 inte riktigt klarar, och som därmed är den allra största utmaningen. Förbluffande!!

Om vi sedan ser på Charles Stanford, hennes antagonist, har han soul urge number 4. Det betyder att han är ganska strikt. Han vill ha ett organiserat liv utan förändringar, systematik, stabilitet, han hatar lögner och stora känslostormar. Hans strävan är efter den perfekta familjen, och denna strävan gör att det föreligger fara för kvävande disciplin. Återigen -- det är så mycket Charles att man blir rädd. Kolla här, ur en dialog som hans son har med Léan, en av de mindre karaktärerna i boken:

---------------

“Things really have changed during the last couple of months, haven’t they?”

“Aye. They have.” She shrugged. “And not just things, eh?”

He sent her a quick glance, surprisingly scared. “No,” he then admitted. “Not just things. People. Everyone. And not... to the better, I think.”

She nodded. Carefully, she moved closer. Placed herself beside him on the crate, and looked down on her hands, small, square and sturdy, constantly moving, always plucking at something: now, they were pulling at a loose thread on her skirt.“It’s not easy to try and make everyone happy, is it?”

He snorted. “Nope. Impossible, that’s what it is. If it’s not Ma, then it’s my father. They can’t compromise, you know. My father’s sure tries, but Ma refuses to meet him.” He turned his head, and pierced her with his eyes. “He has tried, Léan,” he said, even though she hadn’t said anything. She shrugged, and mumbled something more or less consenting. “He’s doing the best he can. Sure enough: he’s withdrawn some of our privileges... and... they were important to Ma... but... but does he not have the right to? It’s important to him too, to have a complete family. And I think Ma and I have been a bit too... unruly according to my father’s standards. Ma has never really bothered to foster me, you know. And... And Giatelli sure didn’t. I think we could need some rules.”

---------

Allt det som nämns i han soul urge nummer, är precis det Charles drivs av, och precis det som sakta glider honom ur händerna genom Meredith, som drivs av helt andra krafter, och kämpar emot hans strävan efter kontroll. Och det är precis det som får honom att helt tappa fotfästet i slutändan, när allting faller ihop omrking honom. Han reagerar med fruktansvärt raseri och hämndbegär, och blir därmed extremt farlig för alla som råkar i hans väg. Helt rätt. Han reagerar helt rätt. Dessutom är fyror bra föräldrar, och om det är något Charles åtminstone försöker, så är det att vara en bra far, och han älskar verkligen sin son. Så det stämmer också. Oj, vad nöjd man blir.

Inte för att jag vet HUR det kan stämma så här väl... Karaktärerna finns ju inte. De har uppstått i min egen hjärna, och kan således inte ha egna personligheter, eller hur? Deras personligheter måste ju faktiskt vara produkter av min egen. Hur de med tanke på detta har kunnat få namn som faktiskt överensstämmer med vissa numerologiska konstellationer (jag har dock bara kollat upp det här med "Soul urge", men å andra sidan är det ett av de viktigaste kärngrupperingarna inom numerologin), är ganska underligt. Men inte desto mindre trevligt.

Ja jädrar i min låda, det här var intressant. Ganska meningslöst visserligen (vem bryr sig, liksom), men intressant. Nej, nu ska jag gå och hämta ungarna!