Mmmmhmmm... Mmm. Ja, nu är jag i skrivartagen igen, så klart. Och funderar och funderar. Det är en scen, som jag velat med lite fram och tillbaka. Följden blev, att jag även velade på den nästkommande scenen, och ändrade i dialogen för att få allting att stämma. Men nu... Nu vill jag inte ha kvar det jag ändrade, utan känner att urpsrungsläget passar bättre. Annars blir det liksom en dum beteenderubbning i huvudkaraktären, som inte riktigt känns bra. Det stämmer inte med hur hon är, och dessutom stressar det fram ett handlingsmönster som ska komma först senare. Hon är nämligen sådan, att hon kan vara stark och modig -- men bara när hon lutar sig mot en annan. Hon behöver den där lilla sparken för att våga. Tanken är att hon i slutet ska lära sig att stå på egna ben, och att vägen dit ska lära henne att göra det. Och då är det på tok för tidigt att hon börjar redan nu, förstås. Så det jag hållit på och tråcklat ihop tidigare, ryker. Alltihop. Vilket innebär att det jag ändrat i den efterföljande scenen måste återställas till ursprungligt skick. Och då måste jag hitta någon gammal version av boken, för att se hur dialogen faktiskt såg ut. Eventuellt kan jag tänka mig att göra någon slags fusion av gammalt och nytt, men det känns som om det kan bli lite stökigt att mixtra och blanda på det viset, så det får jag nog fundera en del på.
Egentligen är jag lite sur på mig själv för att jag inte kommit på det här tidigare. Att jag inte såg att det var fel från början. Att hålla på så här nu, mitt i den sista redigeringen, medan första delen håller på att testläsas, känns direkt dåligt. Men så är det: redigering är att snubbla och stanna till för att jämna upp vägen innan man tar sig vidare. Och det man lämnar bakom sig är en allt jämnare väg, vilket man känner nästa gång man tar samma väg. När man blir lite förvånad över hur lätt allting löper. Då vet man att allt slit varit värt det.
Nu ska jag ta fram vägskrapan och köra vidare på min gropiga, men intressanta väg.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar